Spel-Olles gånglåt

 

Löven de grönska i sol kring alla vägar

och alla lärkor sjunga den långa vårens dag.
Hän genom hagar jag gångar som jag plägar
en stackars fattig speleman, en speleman är jag.
Sol, sol, sol i de glimmande snår,
sol, sol är det var jag går.
En speleman, en hjärteglad,
en speleman, en speleman är jag.

Ute i världen där tiga alla sånger
och glädjen är en fela, som mist varenda sträng.
Går jag än ensam och sorgsen många gånger
skall dock min visa klinga som lärksång över äng.
Sång, sång, sång ger mig lyckan igen
sång, sång blir min följesven.
Klinge därför visan min
som lärkesång, som lärksång över äng!

Kommen, i unga, när aftonsolen dalar
och alla byar rodna omkring vår klara sjö!
Låtom oss sjunga en visa, som hugsvalar
och alla våra sorger för himlens vindar strö.
Glöm, glöm allt, som gör hågen så tung.
Glöm, glöm, var blott glad och sjung.
En låt som strör sorgerna ut
strör sorgerna för himlens vindar ut!

Kan jag väl klaga, när i den gröna hagen
jag hör hur trasten spelar sin flöjt med raska tag.
Gökarna ropa den hela långa dagen
och ängens alla blommor mig dofta till behag!
Sol, sol, sol i de glimmande snår,
sol, sol är det var jag går.
En speleman, en hjärteglad,
en speleman, en speleman är jag.

Hilda Olsson (Kerstin Hed):