Se hur nu Jesus rider

Se hur nu Jesus rider

mot mördarnas palats!
Se hur han sakta skrider
mot död och avrättsplats!

Ja, fast hans gudomsblickar
nu fångenskap och nöd
så öppet förutskickar,
ja, ser en plågsam död,

så vill han ej försvinna,
men mot det onda gå,
han vet att han ska vinna
ja, evig seger få.

Hans färdsätt är så ringa:
en åsna, ingen häst.
Så kan han dock betvinga
den ondes styrkor bäst.

Här är han som vill lösa
var syndabunden träl,
som himmelsk tröst vill ösa
i skrämd och jagad själ.

Här, dotter Sion, är han!
Din Konung närmar sej!
Ej kungakrona bär han,
men törne snart för dej!

Här är han som vill gjuta
för dej sitt hjärteblod,
och aldrig ska den sluta,
den rika nådens flod.

O Jesus, tänk att kunna
som jag så gärna vill
dej älska någorlunda,
ja, hjälp mej själv därtill!

Jag lägger gärna kläder
på vägen framför dej,
med alla dem mej gläder
som här församlat sej.

Jag lägger blad från palmer
in mot Jerusalem,
jag sjunger mina psalmer,
o Jesus, hör på dem!

Mitt hosianna klingar
i Andens kraft och fröjd,
min själ sej till dej svingar,
av nådens vindar höjd.

Till lycka, ja, till lycka!
Du ärans Konung, gå
att döden undertrycka
och evig lovsång få!

Th Kingo:

Jesus, du som segern vinner

Jesus, du som segern vinner, 

i Guds stad du rider in. 

Nu är palmsöndagen inne, 

nu är folkets hyllning din. 

Nu är fred och harmoni, 

"hosianna!" sjunger vi. 

Ja, men bakom hyllningsglansen 

skymtar ändå törnekransen. 

Många, som du vägen visar 

till ditt rike, ändrar sej. 

Många som i dag dej prisar 

kommer snart att håna dej. 

Gröna palmblad vi nu ser 

vissnar alltför tidigt ner. 

Snart där hosianna klingar 

skränet dej till korset bringar. 

Du som rider lugnt och stilla 

på en åsna vägen fram, 

inget jubel kan förvilla 

dej, Guds Son, vårt påskalamm. 

Bredda mantlar, fagra tal 

döljer inte dödens kval,

ändå du av glädje lyser, 

kärlek till oss alla hyser. 

Fridens Konung, du ej dröjer 

fastän Golgata du ser. 

Himlens Konung, vi oss böjer 

och din kärleks makt tillber. 

"Korsfäst!" ropar många än, 

men du frigör syndaren. 

Där du med din nåd får stanna 

ljuder evigt "Hosianna"!

B S Ingemann: 

Jag gick i kyrkan

Jag gick i kyrkan.
Det var vår. Kanske palmsöndag.
Jag gick med mängden, jag övertalade mig och tänkte:
inte är du märkvärdigare än andra,
nog kan du gå i sällskap med dina medmänniskor
upp till gudstjänsten.
(Men i hemlighet bar det mig emot
att bli funnen i en mängd,
när det gällde andakten).

Prästen talade bra
utan att vara gripen,
gick rakt på en del,
överskylde somt, undvek annat.
Det var inte ämnat att gripa.
Det var bara ändå,
för att det var söndag.
Jag reste mig inte med de andra,
men kanske böjde jag huvudet med dem,
dock bad jag inte, tänkte blott...
Bäst var psalmsången,
så följde lysningar
och länsstyrelsens kungörelser mot kreaturssjukan.
Och det är riktigt:
kan man inte frälsa en människosjäl,
så kan man ju åtminstone
dra upp en oxe ur fördärvet...

Jag gick hem. Jag var densamme.
Jag gick i mina egna funderingar.
Jag tror inte på kyrkan,
men jag tror på Templets idé
som den största av idéer.

 R Jändel: