den lyckliga, som än
tillbedjande får träda
fram inför Skaparen!
Guds godhets lov sjung ut,
all sorg och suckan vike,
ja, sjung om nådens rike
i lovsång utan slut!
O du som smärtan drivit
till tunga ack och ve
nu helt lycksalig blivit
när du ditt barn fått se,
när du i kärlek stor
till Herren och de dina
fått glädje efter pina,
som människa och mor!
Så kan du rent av glömma
den värk där du blev stödd.
Låt jubelropen strömma:
En människa är född,
som evig arvsrätt fått
till härlighetens rike,
ett hopp förutan like,
så obeskrivligt gott!
Se, barn är Herrens gåva
och livsfrukt nådelön!
Nog får vi Herren lova
för barn och barnabön!
Ja, ropa, när din grav
ej mer ditt stoft kan spärra:
Se, här är jag, o Herre,
med barnen du mig gav!
Sjung: Pris och lov och ära
i tid och evighet
till dig jag vill frambära,
som såg min utsatthet!
O Gud, så rik på nåd,
ta själv från mina läppar
den bön som ej vill släppa
ditt ord och dina råd!
Till dig, all kärleks låga,
till dig, min store Gud,
min själ av all förmåga
i tack sig sträcker ut.
Min lovsång ska du ha,
den Förste och den Siste,
den enda kraft jag visste,
mitt allt! Halleluja!
