Advent är mörker och kyla

Advent är mörker och kyla, 

på jorden är krig och kallt. 

Man drömmer om fred och om vänskap, 

men bråkar och slåss överallt. 

Advent är mörker och kyla. 

Vi tänder ett ljus och ber: 

Förbarma dig, Gud, över jorden. 

All nöd, all förtvivlan du ser. 

Advent är väntan på Kristus. 

Kom, Herre, kom hit i tid 

och lär oss ta hand om varandra 

och leva tillsammans i frid. 

 ©Text: Margareta Melin

 (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Se människan

Se människan,

medmänniskan,

som om hon vore du,

som om hon vore du -

så vet du vad du ska göra.

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

En ny dag

En natt har åter övergått i dag

och nåden möter oss i morgonljuset.

Denna dag ett liv, en skapelsedag

då evigheten genomlyser nuet.

Här i vår mitt är du som evigt är

som alla världar utgår från och återvänder till.

I dig våra rötter, vår källa till glädje

alla våra källor, vår frihet.

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Rör vid mina ögon

Sanningens ande, rör vid mina ögon,

så att det min syn förvänder vändes rätt.

Ge mig idag det mått av ljus

som skärper synen och inte bländar.

Befria mitt samvete från ansvar som inte är mitt

och från skuld som du, min Gud, inte tillräknar.

Jag vill leva idag medveten om din närvaro

och se din nåd som famnar ofullkomligheten.

Med mitt öga se, med mitt öra hör.

Med mina händer handla, i mitt hjärta var.

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Bara hos dig

Bara hos dig

söker min själ sin ro.

Du är min vila

min hemliga tillflykt, mitt hem.

Bara hos dig

söker mitt barn sin mor.

Du stillar min törst och tröstar.

Din mjölk är läkande nåd.

Du är skyddande famn

för det sårbara, ofullgångna.

Du är styrka och rot

för det nya som växer och våndas.

I frid vill jag lägga mig ner

och i frid ska jag somna in.

Som ett barn kan jag vila hos dig

i tillit och i ro.

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Du som ville mitt liv

Du som ville mitt liv

och har skapat mig 

efter din vilja -

allt i mig känner du

och omsluter med ömhet:

det svaga likaväl som det starka

det sjuka likaväl som det friska.

Därför överlämnar jag mig åt dig

utan fruktan och förbehåll.

Fyll mig med ditt goda

så att jag blir till välsignelse.

Jag prisar din vishet

du som tar till dig

det svaga och skadade

och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Nu är allting enkelt

Nu är allting enkelt

allt på plats.

Du är i mig:

mitt liv, min frid.

Jag är i dig:

omsluten, bevarad.

Orden

behövs inte mer.

Allt mitt är ditt.

Allt ditt är mitt.

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Tack för barnen

 

Du som är kärlekens källa

och livet i vårt eget liv

tack för barnen ibland oss.

Vara människa

och leva i denna värld är inte lätt.

Bevara dem för det alltför svåra.

Tack för ditt ljus i deras hjärtan

din närvaro i livets alla skeden.

Må de få erfara kärlek

och ge kärlek vidare.

Må de glädjas över att finnas till

och steg för steg finna sin väg.

Din välsignelse över dem

och över oss alla!

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Välsignelse över jorden

 

Välsignelse 

över jorden

vår vackra blå planet

vårt hem i kosmos.

Välsignelse

över all god vilja

alla handlingar

i uppriktighet och kärlek.

Välsignelse

över ljuset

i människornas hjärtan.

Må det växa sig starkt

ta mörkret i famn

föda fred och försoning.

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Gud bor i ett ljus

Gud bor i ett ljus dit ingen kan gå. 

Gud kan vi ej se och inte förstå. 

Men Gud kommer hit,

han vill vara här.

Så blir han ett barn som Maria bär.

Ära vare dig, o Gud, som är stor,

art du kommer hit som vår lille bror!

Ja, du kommer hit,

du vill vara här.

Så blir du ett barn som Maria bär.

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Trång är porten till livet

Trång är porten till livet
som för barnet i födandets stund.
Trångmålet mynnar I frihet
och sorgen i sång.

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Min Gud, jag är lycklig och glad

Min Gud, jag är lycklig och glad
när jag vaknar och solen går opp.
Tusen tack för sommar och bad
och min starka och växande kropp.

Tusen tack för luft som är ren
och för hjärtat som pumpar mitt blod.
Tusen tack för armar och ben,
Herre, tack för att du är så god!

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Hans kropp är inte död men helt förvandlad

Hans kropp är inte död men helt förvandlad
och oberoende av rum och tid.
Han överför sitt hjärtas eld till andra,
och där den brinner upphör döden, allt får liv.

Hans kropp är inte död men helt förvandlad
och oberoende av rum och tid.
Han andas på de sina här i tiden
och andas genom dem förlåtelse och frid.


©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

För mycket av det goda

För mycket av det goda
är inte längre gott.
Men allt är gott
som får sin plats
och sina rätta mått.  


©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Uppriktighet

Visa mig
vad du tänker och vill
så att jag bättre kan förstå.
Ge mig utan omsvep
dina raka reaktioner.

Det är din uppriktighet
som ger mig trygghet
och en rimlig chans att välja:
om jag ska komma dig nära
hejda mig och vänta
eller ta ett steg tillbaka.

Inte vill jag stövla in
på dina marker
och ta någonting för givet
som du faktiskt inte ger mig.
Önska vill jag - inte kräva.
Ta emot en gåva - inte stjäla.

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Att slå fast att man aldrig kan förlåta

Att slå fast att man aldrig kan förlåta
är att så ett helvetesfrö i sitt inre
– en sådd som ger bittra bär, förgiftar själen.

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Ogräset bland vetet har sin tid

Ogräset bland vetet har sin tid:
hinder och besvikelser
och ständig strid.
När allt en gång är återställt
finns bara blomsterängar, vetefält.

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Adventsljusen tänder vi ett efter ett

Adventsljusen tänder vi ett efter ett:

En brinnande bön för sanning och rätt.

Det första ska lysa i mig, djupt härinne
bevara mitt hjärta och värma mitt sinne.

Det andra ska lysa för alla jag känner
att alla får plats och kan leva som vänner.

Det tredje ska lysa för alla som lider
som kämpar och drömmer om lyckliga tider.

Det fjärde ska lysa för marken och skogen
för luft och för hav och vår framtid på jorden.

Adventsljusen tänder vi ett efter ett:
En brinnande bön för sanning och rätt. 

©Margareta Melin 

(publ. med författarens tillstånd)
M Melin: 

Jag är fin

Jag är fin
för du har skapat mig.
Jag är dyrbar
för du älskar mig.
Skön är jag
i dina ögon
en ädelsten
i din hand.

Därför kan det kvitta
om någon säger
att jag är värdelös
och dum.
I mitt hjärta
viskar du sanningen:
att jag är värd
mer än guld.

Jag är din ögonsten
din hemliga skatt.
Du är glad
att jag finns till.
Jag vill tacka dig
så länge jag lever
och aldrig glömma
vem jag är.

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: 

Bara i frihet

Bara i frihet
sjunger min fågel
dansar mitt barn
doftar min ros
sprider min sol
sin värme.
Bara i frihet.

©Margareta Melin (publ. med förf:s tillstånd)

M Melin: