stora svarta blommor
speglande vatten
vita fjäll.
Det finns så mycken liten oro,
så mycket oförstått
sökande
i dödens närhet.
I skymningen växer det
stora mörka ormbunksblad.
Där går så många underliga gångar i gräset
— skymningens vind är kall.
I skuggan har fåglarna hesa, entoniga läten.
Dödens närhet är små gröntäckta hyddor
och klockorna från betande hjordar.
Den är trädgårdar med körsbärsblom
och gräslindor i sol.
Dödens närhet är heta, sorlande källor.
Den är den namnlösaste av alla sagoland.
Som tonen från fjällvidden
är den gåtfullt kallande.
Dödens närhet är vildrosdoft
och svävande ljusa sländor.
K Söderholm:
