Det regnar

Älskade, vakna upp, stig ut på trappan!
Härligt gråa och stilla moln ha samlats.
I den dunkla, doftande natten
sakta regnet faller.

Sträck dina armar ut, och känn hur ljuvligt
svala dropparna tätt ur molnen dugga.
Känn - lev in, min älskade, djupt
i jordens tack till himmeln!

Lätt och milt det prasslar i torra löven,
örternas brända kroppar i vällust sträckas.
Tacksamt andas sädesfälten
som genom dunklet skimra.

Svagt den sinade bäcken börjar porla,
och till höger om den i hasselsnåren
under de gråa molnen sjunger
den gråa näktergalen.

R Jändel: