Var hälsad, store Döpare

Var hälsad, store Döpare,

o Johannes!
Vår Herres Förelöpare,
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim,
och sjung, o Serafim,
sjung Ökenprofetens lov!
Salig, salig, salig Johannes!

Du kämpade, av Anden stödd,
o Johannes!
den störste utav kvinna född,
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim...

Med botspredikan steg du fram,
o Johannes!
men sade också: "Se Guds Lamm!
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim...

Ditt huvud lades på ett fat,
o Johannes!
så ta vår hyllning, trons soldat,
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim...

A Holmberg:

Store Gud och Frälserman

Store Gud och Frälserman, 

vem är den som liknas kan 

vid din gudoms stora kraft? 

Ingen har från Adam haft 

sådan far av evighet, 

sådan mor, vi ser ju det, 

ingen här din like vet. 

Döparen, o store Gud, 

som gick före med ditt bud 

att bereda väg åt dej, 

han så ödmjuk möter mej, 

kallar sig en annans röst, 

ropande i väst och öst, 

sänd med både dom och tröst. 

Han ej värdig känner sej 

att ta av en sko på dej. 

Vad är då jag Adams barn? 

Skugga, stoft och damm och skarn! 

Jag är inte värd att stå 

på den jord du trampat på 

eller i din förgård gå. 

Men, du skott från Davids rot, 

jag vill dej med bön och bot 

reda plats i hjärtats rum, 

som du vill i varje tum. 

Gör det du som gör det bäst, 

kom dit in och var min gäst, 

ge en salig julefest!

Th Kingo:

I Juda städer

Hur präktigt leva vi i Juda städer!
Vi gå med tänkespråk på våra kläder
och långa, sköna börsar i vår hand.
Vi hava rivit våra fäders hyddor
och byggt oss cederhus, och Sabas kryddor
och Cyperns druvor mogna för vår tand.
Vår levnads alla timmar flyga lama
som feta duvor, makliga och tama,
med fridens kutter fyllande vårt land.

Hur har min ande längtat innerligen
till starka vingars rymd, till örnestigen
från detta lyckliga Jerusalem!
Här går oss allt så kräsligt väl i händer;
i Kedars byar hungra mina fränder,
och öknens vindar kalla mig: kom hem!
Här hotar dom; låg jag en stormnatt vaken,
förnam jag suset av den stora draken,
som sprutar hämndens eld och svavelslem.

Jag vill stå upp och gjorda mina länder
och utspy vinet mellan mina tänder,
till floden trängtande som törstig hjort;
och jag vill vika bort i aftontöcknen
till leoparders berg, till lejonöknen,
där livet väntar farligt, armt och stort.
Stå hastigt upp, var som en hind, min kära!
Ett nytt och väldigt rike är oss nära,
en sällsam stjärna brinner vid dess port.

Vi skynda bort på ångestheta sulor,
vi söka skydd i skrevor och i kulor,
vi fly, tills ingen våra tillhåll vet.
Det står en döpare vid fjärran källa
med hotfull blick och hår som dunkla välla,
en stor och sträng och straffande profet.
Vildhonung doftar ur de kärva orden,
och torra grenar resa sig från jorden
utur ditt botdop, kärva ensamhet!

E A Karlfeldt: