Ack store Gud! Din envåldsmakt
man allestädes finner.
Har du ett mål oss förelagt,
varöver ingen hinner?
Du är den högste: jag är mull;
du helig, men jag syndafull;
jag dödlig, men du bliver.
Var droppe, som i havet är,
var planta uppå jorden,
var stjärna, himlavalvet bär,
tycks tala dessa orden:
Guds makt och nåd oändlig är,
och den, som håller honom kär,
skall ej förgäten bliva.
En redlig Herrens tjänare
hemkallas ifrån världen,
på samma dag, vår Frälsare
förrättat himlafärden.
Den ledaren, oss himlen gav,
nu lägger ner sin herdestav
och hjorden överlämnar.
Ett Jesu vittne hädanfar,
och själen måste åter
till Gud, som hennes ursprung var;
en hel församling gråter.
Nu genomträngas ben och märg,
nu brister hjärtats hälleberg,
ack, dyra himlens budskap!
Då du ej flera steg igen
på jorden har att vandra,
dig möter döden, lik en vän,
som hälsas av den andra;
du uti Jesu armar dör
och en lycksalig flyttning gör,
som dig en vinning bliver.
Din själ är salig i Guds hand,
lekamen blir förklarad
vid evighetens morgonrand,
då Kristus, uppenbarad
i majestät och ära stor,
så komma skall, som han uppfor,
och lönen med sig hava.
Vårt liv i tiden bräckligt är,
och detta kan oss lära,
att söka det, som evigt är,
samt leva Gud till ära.
Den, som i hans förening står,
ett evigt liv i döden får,
rättfärdighetens krona.
O vördnadsvärde Linderot,ett ivrigt ljus i tiden,
och nu en salig ledamot
i högsta himlafriden!
Din hugkomst i Guds kyrka är,
så länge jorden Lindar bär
och Herrens ord utföres.
(O J-son)
