Bortom kölden skall allting leva

Tag dina skidor! Här vindlar spåret,

då nyårsnatten ett norrsken tänder.

Vi färdas raskt mot det stora året,

som ingen tecknat i en kalender.

Snön ligger vit, och i träden blänker

en rimfrosthälsning från det förgångna,

och Karlavagnen sitt silver stänker

på älv och tjärnar, av vintern fångna.

Men här i lä under frusna granar

mot drivan grönskar en lummerreva.

Vem vet om ej själva döden anar,

att bortom kölden skall allting leva!

Vårt spår går rent mot de kala kammar,

där vinden målar en blek kopia

av tidlöst land, varifrån vi stammar,

dit vi skall hasta en gång som fria!

T Nilsson:

Minuten ganska snällt försvinner

Minuten ganska snällt försvinner,

en timmas tid går hastigt bort.

En dag som strömmen snart bortrinner,

en veckas lopp är mycket kort.

En månad går, och året skrider,

tänk, vandringsman, hur tiden lider.

På tiden följer död, men vet:

på döden följer evighet.

Wallinska psalmboken 200 år: Du som härlig ställde

Du som härlig ställde
din tron högt över tiden,
där sällheten och friden
ej växla om, ej sluta sig,
Evige, ditt välde
ej ljus och mörker skiftat.
Den lag för oss du stiftat
förvandlar icke dig.

Åren utan vila 

med tidens böljor rinna, 

och mänskans dar försvinna 

som skum och bubblor däribland. 

Livets stunder ila; 

vi måste alla följa 

med tidens strida bölja 

till evighetens strand.

Konung i det höga,
du släkten bortgå låter,
och andra komma åter,
och åldrar undan åldrar fly.
Men ditt fadersöga
milt vakar över alla;
din nåd, som vi åkalla,
är varje morgon ny.

År och vänner flykta,
men du densamme bliver,
du än åt barnen giver
den vård som du åt fädren gav:
mod åt de betryckta
och styrka åt de svaga
och tröst åt dem som klaga
vid sina vänners grav.

Gud, vi vandra trygga,
när redligen vi vandra
i kärlek för varandra
och hörsamhet för dina bud.
Gud, på dig vi bygga
vårt hopp i alla öden:
i livet och i döden
du vårdar oss, o Gud.

Lovad vare Herren!
Sannfärdig, vis och nådig
och helig och rättrådig
han alltid allt allen förmår.
Lovad vare Herren!
Hans lag, hans nådelära,
hans härlighet och ära
i evighet består.

J O Wallin:

Vid årets slut

Låt icke midnattsslagen rymden skaka,

min broder i din bädd, vid årets slut,
förr´n du har satt dig upp att något vaka
och hunnit gjort ett överslag bakut...

Törhända, när du året sammanfattat,
ditt helhetsvy syns tämligt grått i grått:
Så många människor dig underskattat,
så många dig i grunden missförstått.

Och dock, jag tror att, mer å djupet granskat,
du här och där en ljuspunkt snart försport!
Hur glimmar ej ur dunklet oförvanskat
vad rätt du själv har tänkt och sagt och gjort:

Se här en komplimang, du artigt fällde...
se där en handling, den där juste begicks...
se här det glas, du varmt till duskål hällde...
se där den penning, du gav ut i dricks.

Allt rullas upp: från lyftningen å hatten
till reprimanden, tvingad av förtret.
Likt rosor, ack, slå ut i nyårsnatten
produkterna av din personlighet.

Så skynda, fäst dem som en krans i håret
och knyt dem, broder, kring din vandringsstav!
Då kan du lycklig möta nya året,
och må det gamla lugnt få gå i kvav.

A:lfr-d V:stl-nd (Nils Hasselskog):