Notturno

En silversky nyss över månen sam, 

och svarta spöklikt poppelträden stå. 

Så tyst! Blott flädermössen fladdra fram 

på lätta vingar i det svala blå. 

Jag hört dig tala. Och jag hört dig gå. 

Och blickens ångest nyss jag än förnam. — 

Nu hör jag blott mitt eget hjärta slå 

och känner blott min egen stolthets skam. — 

Nu tala rymderna till mig allena, 

nu är du min, o stora ensamhet. 

Du natt, som stundar, stilla och serena,  

tänd dina stjärnor för en trött poet,

och låt min själ sig lugnt med dem förena 

och låt oss brinna tigande och rena.

S Agrell:

Betty Ehrenborg 200 år: Notturno

Dagens tvång ej mera fängslar

fantasien i min håg;
mot den oro som mig ängslar
går jag ut på nattligt tåg.
Näktergalen och den blida
månens blick jag söka vill;
o hur ljuv är ej den vida
nattens värld - hur sval! hur still!

Stum och drömmande jag vankar
över bryggan, över ån,
och en här av vilda tankar
vaknar upp av forsens dån.
Dåna, underbara vatten!
Härma åskan, stolta svall!
I den tysta månskensnatten
min musik du vara skall.

Och jag springer över muren
och jag står på ängens plan;
o hur moderlig naturen
öppnar här sin vida ban!
Här jag söker mig bland gräsen,
även jag, en huvudgärd,
där av millioner väsen
vimlar en oändlig värld.

Melankoliska och ömma
ande, som i natten bor!
Sänk dig ned, och låt mig drömma
om en värld, än mera stor!
På konvaljens välluktsånga
vaggar jag till drömmens strand,
där så ljuva, sköna, många
änglar föra mig i land.

Betty Ehrenborg: