Bröllopssång

Ynglingar! följen den redliga vana,

vilken gav fäderna gyllene dar!
Tapperhet öppnade krigsgudens bana,
kärlek den väg, som till äktenskap bar.
Unga flickor, när vid sländan
ni förnött så mången höst;
minnens skalken i ert bröst,
hur han trasslade bort ändan.

Glättigt i dag bland lekar och nöjen
för han er syster i ljuvliga band:
Lyran stäm opp och glasena höjen!
Hymen tar facklan av kärlekens hand.
Glöm, du yngling, segrarns ära
i din trogna makas famn:
glöm det tomma hjältenamn
mot ett ljuvare att bära.

Den 14 oktober 1798.  

U C Widström:

Huvudstaden

Lycksalig den som här i Stockholm bor,
och sina dar i muntert skämt förnöter.
Uti dess barm bekymret icke gror,
ej heller han om andras tadel sköter.

Skön som en brud går morgonrodnan opp;
fast hon förgyller höga murar;
dock inom dem man tar sin kaffekopp,
emedan glädjen vingad på en lurar.

Se hur den vinkar, än till Hagalund,
att där med muntra vänner déjeunera;
än till en bal, vid aftontimmans stund,
där man i lätta gazer får brilliera.

Ej flickan sig om statens revor bryr,
hon lämnar deras bot till Riksens Ständer.
Blott i det utskott som dess timmar styr,
man huvud-titeln, nöjet, tar för händer.

U C Widström: