målar en akvarell.
Röda strimmor han lägger på
västerhimlens vattniga blå.
Brons och koppar och ärggröna stänk
älven får som en skänk.
Bergen lägger sig tungt på huk,
fästa mörkt på Mästarens duk.
Näsets rönnar i solässjeglöd
strider mot natt och död.
Sot och rost i en sträv nyans
bryter djärvt mot kvällsmolnens glans.
Som en remsa i bleknande blont
vitnar vår horisont.
Hedens tallar med mönja stänkts,
hela natten i skymningen sänkts.
Också detta, som aldrig kan ses,
mästerligt återges:
Kvällens svårmod och tidens flykt,
allt som ordlöst vårt hjärta har tryckt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar