får jag städse minnas dig,
härlig som den unga vår,
när i rymden lärkan slår.
Om du sårades utav
livets hugg och sår ock gav,
om din stolta kraft bröts ner
under kampens tyngd - vad mer?
Aldrig likväl mister jag
vad jag såg i fröjd en dag.
Ingen sorg och ingen tid
komma med sin hand därvid.
