och tag mig bort med dig.
Min glädje är så liten,
min sorg så bitterlig.
Stig in i skumma rummet,
då vid mitt lampljus jag
funderar över livet
vid klockans tröga slag.
Gå tyst, så jag ej ser dig,
gå tätt bakom min rygg,
slut mina båda ögon,
så jag får somna trygg.
Men hastigt, mjukt och vänligt,
ty annars rädd jag är
att någon skräckfull tanke
mig bliver till besvär.
Ja, hastigt, bäst jag andas,
bjud hjärtat att stå still.
O död, jag är dig tacksam -
du gör nog som jag vill.
Min glädje är så liten,
min själ så ringa trygg,
kom, grymma död, en afton,
smyg tyst bakom min rygg.