Här är jag nu så mager och så liten,
klent är mitt
huvud och min kropp av asp.
Min livskraft är uti
ett nu försliten,
min levnadssaga låter som ett rasp.
För egoism må ingen själ mig klandra
bland dem, som
segla här på tidens älv,
som du jag tärs av nit att
tjäna andra,
och i den tjänsten jag förtär mig själv.
Jag föga aktas, det må alla veta -
med mina syskon
packas jag i bunt,
och tiger gör jag, när du mig vill
leta
i vrår och vinklar hela huset runt.
Och dock är jag en makt. - Din spis och föda
bereder jag och värmer upp din härd.
En stad jag gör till aska utan möda,
men söks som vän dock av den hela värld.
