jag satt invid min kanna,
ocb gyllne lockar mot min barm
då lutade min Anna.
Ej juden förr i öknens sand
så livade hans manna,
som mig de heta kyssars brand
jag växlade med Anna.
O kung, att styra världar gå
från Indus till Savanna!
Låt mig i ro blott famna få
min smidigt veka Anna.
Med edra lysande behag
furstinnor stolta, granna!
Jag föga aktar eder — jag
ju smekas får med Anna.
Bort med din prakt, o dagens Gnd!
Bort med ditt ljus, Diana!
Du stjäma, hölj i natt din skrud,
jag är ju hos min Anna!
Kom svarta natt, dröj evigt här!
Må dagen fjärran stanna!
Kom, ängel, mig beskriva lär
all, all min fröjd med Anna.
