Uppsala 9-11 maj 1901
Så har hon gjort förut, så gör hon än!
Nu över fosterlandet kära ljuder
en bjudning : Kom till lärdomshärden hän!
Som Luther förr oss med katkesen lärde,
nu Verdandi oss visar folkets värde
och höjer vett och kärlekens standarer.
En Gudaande i äoner svävat,
som stundom tolkats si och stundom så:
Förr folk för kriget brummande ha bävat.
Nu genom muser hoppas de att hyfsning få!
Sen tänkare ha dryftats uti Byarum,
folk uti rikssal tolka andars museum! (Licentia poetika)
Då tona andehöga, skön' fanfarer.
Så satt jag diktandes,
då kom det riktandes
från bruten brännvinston:
“Du vilse far, min vän,
för folk till avgrund hän.
Med lättingars fason!
Märk skarpskytteidén
som blomstrande och ren
har endast minnet kvar!
Arbeta du och drick!
Det är det enda skick,
som går i alla dar !“
Jag svarade med silverklara toner:
Din tid är slut; din brutna stämma kall!
Ty nu har folket inom alla zoner
beslutat logiskt drinkarens förfall!
Nu folket möts på ledig stund att skåda,
hur Gudatankar föds, hur vett får råda,
hur skarpskytt övar sig att hem försvara.
Och vill du veta nu, hur vi ska göra,
när drinkarena bli en saga blott?
Vi möts ibland för att geväret föra.
Ibland att dikta som i sagoslott!
Vi skola ej som du med toddar klinga.
Nej, andens lyftning vi varandra bringa!
Då kunna vi en hög kultur bevara!
