det är som en fågels sång...
en fröjd som på vingar sig rör,
för vilken en jord är för trång!
Det är morgon, tidig och grå,
min natt har varit så lång -
då befriande toner mig nå:
det är barnet, som sjunger sin sång -
en gammal känd melodi,
med ord som det själv finner på,
med en lärkunges jubel i
och ord som blott änglar förstå.
Finns ett sådant jubel kvar
på denna förtvivlade jord?
En sång så oskyldigt klar,
en barnrösts lekande ord!
Sjung, du gossebarn, sjung!
Välsignad vare din röst.
Sjung mig till glädje, sjung -
jubla in fred i mitt bröst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar