Aftonstämning

Vinterdagen är slut, och solen har sänkt sig i väster 

ned bak dimmiga fjäll, där drivor ligga som vita 

svepningsdukar av is, med kransar av gnistrande rimfrost. 

Himlen, rodnande matt utav solens döende flammor, 

speglar i jorden sig än, tills den i dunkel sig höljer, 

mörknar och bliver stum för pilgrimens frågande blickar.

S Sundelius:

Aftonstämning

Nu faller skymning på och allt blir stilla.

I soffan sitter Majros med en bok

och sneglar stundom på mig, stackars tok,

med en grimas, som inte är så illa.

Nu snöt hon sig. Och när hon snutit sig,

hon kastade en vredgad blick på mig

och räckte mig till sist lång näsa...

- - -

så börjar hon på nytt att läsa.

 
H Söderberg: