Stockholm

Om jag blev aldrig så bitter

då jag ej fick som jag velat,

aldrig har ännu jag klagat

att jag i Stockholm blev född.

Strömmen med gnistor och glitter

genom min ungdom har spelat.

Gripen jag sett bakom Solna

kvällssolen segna förblödd.

Blåsiga vårbrytningskvällar

ännu på Skeppsbron det händer

att Strindbergs ynglingaskugga

hungrig bredvid mig går.

Skuggor av lustiga sällar

brottas i knaggliga gränder,

sånger i rännstenen sorla

av Bellman och Lucidor.

E Lindorm:

Impromptu av ett vittert fruntimmer till en av våra svenska skalder

(till Bellman av Rutströms dotter)

Naturens skald! som glad och öm

ifrån din lyra tjusning sprider,

vars lov ej höjs av mitt beröm,

tag dock den krans, min hand dig vrider!
Det vara bör en sådan själ,

det vara bör ett sådant hjärta,

som ditt - att känna likars väl,

som ditt - att känna likars smärta,

och sådan röst och hand som din,

att vad du sjunger även spela,

och visst en bättre hand än min

att dig ett värdigt offer dela!