från alla strån och blad,
på våta och sandiga gångar
ska en gå för att känna sig glad.
Vad det ändå finns mycket på jorden,
som en inte har aning om,
och nog minns en de gamla orden
om den glädje, som aldrig kom.
O Gud! Vad det ändå är sorgeligt,
att det aldrig blir något av,
att vårt leverne varder så borgerligt
och vi mätta vår själ med drav.
H Löwenhielm:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar