Tiden är ingenting.
Seklerna ha inga spår
i evighetens ring.
Viterskalets grusmark såg
raider i urgrå tid,
jojkande samers tåg,
renarnas aftonfrid.
Dimmornas ishand strök
Skrapitjåkkos kind.
Systern i snöblåstens rök
bidade tigande blind.
Ekade tranornas rop -
var det kanske i går?
Rastar en vildgässhop
nu och om tusen år?
Ingen har märkt deras steg
som dignande föll;
viden som i vinden neg
vakt hos dem höll.
Vattnens blänkande mynt
glödde mot rymdens brand
som om fjällen begynt
spara i ådrad hand.
Jokkarnas klockor ljöd
tidlöst från hedenhös,
sammanringande liv och död,
vigande dös vid dös.
