simmande vit ranunkels öar sållad,
ljus sin krona häggen gungade här där
gosse jag vandrat. -
Tyst det regnar. Himlen hänger lågt på
glesa kronor. En vissling; tåget sätter
åter i gång. Mot sakta mörknande kväll jag
färdas vänlös.
En samling av hög och låg poesi - men inte av rubb som stubb.