Sveriges stolta flyg

Här surrar i luften en blågul maskin. 

Den blänker så grant och den skvätter bensin. 

Stolt går dess örnlika bana därvid

in över trädgårn hos prinsen av Wied. 

Och blomkålen darrar och kryper förskräckt

djupt ner under jorden av idel respekt,

men ännu en flygbragd må här spikas fast:

Det skrämde ett tunnland potatisblast!

Det kör i en gran så det ryker av trä.

Där ligger Air Force och Sovjet i lä!

Det for genom apeln och avbröt en kvist,.

Ja, tänk vad vårt flygvapen lärt sej sen sist!

Allt folket i trakten står stolt och ser på 

hur flyget slår volter i prinsens berså

och kvistarna regnar när planet har åkt.

Ingen i världen kan flyga så lågt!

31/7 1945

S Dagerman:

Sista skottet i Korea

Två minuter innan Bill skulle gå hem

ropade någon:
Mr Norton har telefon.

Och Bill skrattade och sade,

medan han lättade på hjälmen:
Är det interurbant?

Nej, svarade en röst, det är lokalsamtal.

En kula önskar tala med Mr Norton.

Är ni hemma?

Nej, svarade Bill, men jag träffas här.

Samtalet kom.

Och eftersom båda hade bråttom

blev det ett kort samtal.

När kommer Bill hem, undrar en röst i Chicago.

Aldrig, svarar en annan.

Två minuter innan Bill skulle gå hem

fick Bill ett telefonsamtal.

Interurbant?

Lokalt, svarar Mrs Norton.

28/7 1953

S Dagerman:

Det gamla hotellet i Klara

Väl mött i skuggornas skara!

Sitt ner och spendera ett krus

för det gamla hotellet i Klara,

som blivit till luft och ljus.

Här sjöng några törstiga slarvar,

mens andra bar vinkel och lod.

Men nu flyger måsar och sparvar,

där sängar och glaskor stod.

Här möttes den fjortonde dennes

ett annat år två i en kyss.

Hans första men inte hennes.

Ack, väggarna fälldes nyss.

Och han som var mager om bena

magrade här några år

och byggde i natten den sena

palatser som än består.

Och han som lämnade livet

en afton med hjälp av ett spjäll

bor ännu, fast det är rivet,

på sitt gamla Klara-hotell.

20/7 -53

S Dagerman:

Fröken Saga

Telefonmyndigheterna i Wien har infört en Fröken Saga. 

Om man slår ett visst nummer får man en nyskriven saga berättad.

Om aftonen hos Meyers när sjutton vindar klaga,

och regnet står och viskar i en vittrande ruin

- då lyfter mor på luren och ringer Fräulein Saga,

som sitter och berättar för snälla barn i Wien.

Och knappt har numret slagits så börjar sagan spela,

och gossen hör en stämma så mild som en fiol.

Det var en gång en gata där alla hus var hela.

Det var en gång en farbror som inte bar pistol.

Det var en gång två kära som gick sig ut att vandra,

och de blev inte gripna och dömda för sitt brott.

Det var en gång två människor som inte sköt varandra.

Det var en gång en gosse som inte hört ett skott.

Så tystnar telefonen. Snart skall den åter spela.

Tätt tryckt mot svarta luren blir gossen på sin stol.

"Det var en gång en gata där alla hus var hela.

Det var en gång en farbror som inte bar pistol."

9/3 -53

S Dagerman:

Koreansk teater

Inför inbjudna civila och militära åskådare har 

en FN-trupp fått företa ett blodigt anfall i Korea.

Jo tack, jag sitter utmärkt nere på parketten.

Det är ett stiligt stycke som teatern ger.

Se, nu fastnar åter en soldat på bajonetten!

Sån tur för diktaren att det finns fler. 

Nu hörs en dämpad viskning ifrån bänkkamraten:

Förlåt, min herre, men en sak jag ej förstod. 

Vad var det som sprutade så vackert ur soldaten? 

Å, jag begriper. Jaså, bara blod. 

Ja, ni har rätt. Det verkar kanske lite löjligt. 

Ni måste skura scenen snart, herr regissör, 

och säga till aktörerna att de om möjligt 

inte skriker så förfärligt när de dör. 

Det finns så många andra bättre sätt att måla,

hur bajonetter sliter opp en körtelgång. 

Hur vore det om man i stället för att vråla 

sjöng en liten känslig frihetssång?

31/1 -53

S Dagerman:

Onkel Sam och den snälle gossen

 

Gossen Franco satt och grät vid grinden.

Då kom den snälle Onkel Sam förbi

och strök den lille över sammetskinden.

Käre gosse, varför gråter vi?

Jo, jag har tappat mina sju pesetas

i förrgår morse när jag slogs så bra,

och alla pojkarna i klassen retas

och ger mig inte det som jag vill ha.

Här har du pengar, säger Sam medsamma.

Vad ska du köpe dig för denna slant?

Jag tänkte hänga min gamla mamma

och rep är dyra saker, inte sant?

Förståndig gosse, snyftar Sam och skänker

den snälle pilten några dollar till.

Det är så roligt med barn som tänker

på sina mödrar. Så lycka till!

28/1 -54

S Dagerman:

Hagbergs klagan

Kommunisten Hagberg klagade i remissdebatten

över den nya rättegångsordningens brister.

Hvi suckar så tungt i remissen

herr Hagberg och tuggar sin kalk?

Ack, rättens rot är så vissen

och rutten vår rättegångsbalk.

Ty snubblar den här perioden

herr Hagberg en kväll i Ny Dag,

så hängs han inte i Boden.

Han måste ta flyget till Prag.

Och det är om något en nesa

för vår urgamla nordiska ätt,

att en riksdagsman måste resa

så långt för att få lite rätt.

Nej, laga att misstaget rättas!

Var lite förståelsefull!

Låt Hagbergs rättshunger mättas

i Sverige för resornas skull!

22/1 -53

S Dagerman:

Den fulländade roboten

Senaste nytt på robotfronten är en schackspelande robot,

som dock avbryter partiet efter tre drag på grund av äckel

och nervositet.

En robot som lagar konserver

- inte så nytt så det stör.

Men en robot med trasiga nerver

det måste vi hurra för.

Så ljusnar det jordiska hålet.

Klart skiner i forskningens ljus

och lyser oss framåt mot målet:

ett robotsinnessjukhus.

Och herrarna räknar och räknar

och räknar väl troligen ut

en robot med magsår och fräknar

och plåtvärk i tarm och trut,

sen, slutligen, trött på att klaga

sin nöd för en dos vetenskap,

tar sig ordentligt av daga

medelst svetsningsredskap.

Hr Roboten P. och Pärson

- skillnaden: material.

Att få en hr Robot till svärson

blir plåtfabrikörens ideal.

O, snälla pupill som är fuktig:

en tår på teknikens standar.

Tänk, snart är den nästan så duktig

som pappa och mamma var!

18/1 -51

S Dagerman:

Vinter i öster

Antisemitismen griper omkring sig i Ryssland,

där fem judiska läkare anklagas

för att ha mördat framstående statsmän.

Picassos vita turturduva

nödlandade i morse i en gruva.

Ny Dag beskriver vinterns mod:

Svart hätta, något stänkt med blod.

I år bär ryska judar gärna

om halsen rep, på rocken stjärna.

Kamrat Iwan får pris för att

han byggt en galge på en natt.

Utomlands, kan Tass bedyra,

tar såna byggen minst tre-fyra.

Judestjärnor bleka skiner.

Dödens stora skrivmaskiner

 

präntar i ett iskallt rum

sitt femårsevangelium.

15/1 - 53

Djurens vänner

Djurplågeriet vid cirkusarna debatteras livligt i samband med premiären på en svensk björnfilm. Bland försvararna märks givetvis en känd cirkusdirektör. 

Hur lida icke lejon ibland hedningar! 

Vad björnars liv ändå är kallt och armt! 

Deras iden saknar ofta värmeledningar. 

Dock klappar cirkusdirektörens hjärta varmt. 

Till djurens hjärtan bär han stora nycklar.

Hans eget klapprar som en lösgom gör. 

Han vet att björnar längtar efter motorcyklar

och att lejon drömmer om en tysk domptör. 

Han gråter när han räknar Lapplands-milarna

som trötta björnar går i ur och skur 

i stället för att vila sig på cirkusbilarna 

i någon liten varm och trevlig gallerbur. 

Och stackars lejon som drar kring på fälten 

i svarta Afrika intill sin död. 

Ge dem alla varsin stol i cirkustälten 

och cirkusdirektörer såsom dagligt bröd! 

14/1 -53

S Dagerman:

Förslag till lösning av parkeringsproblemet

Fräcka typer börjar understå sig

att ställa bil vid stadens trottoar.

Varför stoppar inte Karlsson bilen på sig?

Har ni inga fickor i kostymen, karl?

Vad ska herr K förresten här att göra?

Sätt gatorna på motbok liksom Kron!

Nästa kvartal får stockholmarna köra

i Jokkmokk. Det blir bra motion.

Men större tankar rör sig bak min panna.

Ett uppslag skänker jag till vår polis:

Bilister borde ej få lov att stanna

- utom när dom ska häktas givetvis.

Därmed, tror jag, har jag lyckats knäcka

en mycket samhällsfarig paranöt.

Till sist ett ord på vägen denna vecka:

Om ej trafiken fanns - hur lätt den flöt!

13/1 -54

S Dagerman:

Ode till sömnen

Sömnen är, såvitt man vet,

en död av sämre kvalitet.

Men sörj ej, bror, att du ej dog.

Det att du somnade var nog.

Ty sömnen ger dig, minnesgod,

en båt i natt på glömskans flod.

Ja, säkrare än akvavit

ger sömnen dig biljetten dit.

Det är förvisst en märklig älv,

där du med åror ror dig själv.

Men båten hejdar intet skri.

Du ror förbi, förbi, förbi,

och kräver dig en man på skatt

tar du den mannen för en katt,

och mördaren med kniv i hand

är blott en buske uppåt land.

Självt jordelivets tunga dån:

en fisk som slår långt härifrån.

Om sömnen nu, som många tror,

är döden lik, fast ej så stor,

så väljer du, fast anspråksfull,

det som ger minst, för en gångs skull.

12/1 -54

S Dagerman:

Fiolen i Vällingby

Om tvåhundra år eller så - enligt uren

i den atomdrivna pastorns epok

hittar fru Plast en fiol i tamburen

nånstans i en urgammal Vällingby-kåk.

Det var, ropar frun, en besynnerlig låda

och kallar på älskaren, ingenjör Kran.

Efter besiktning förklarar de båda:

en gammaldags sparbössa för barn-uran.

Då lyfter herr Plast som dessvärre är hemme

fiolen och stråken med kunskapsfylld hand.

Ett minne från tider, förkunnar hans stämma,

då folk måste göra musiken för hand.

Så här primitivt fick man sitta och gnida

då före Mozartmaskinernas tid.

Ja, gör er en tanke vad mänskor fick lida

för att få lite Bach per kubikindivid.

Just då signalerar den sophelikopter

som Ekelöf siade om någon gång,

och ut genom fönstret med ett: Se opp där!

försvinner fiolen nu ur denna sång.

Men kvar står de tre under solvärmerören

och ser på varandra med allvarsam min:

Diskretast förpassar herr Kran, ingenjören,

ur den svartsjukes åsyn sin snabbkyssmaskin.

9/1 - 54

S Dagerman:

Berlin-Prag

Även Öst-Tyskland hotas nu av utrensningar av Slansky-typ.

Här skall berättas om en järnvägsresa Berlin-Prag.

Hur länge skall vi trängas

på denna järnvägsknut?

Lugn! Föraren skall hängas.

Han var kosmopilut.

Friskt mod och starka snören

- och snart är banan klar.

Dock nackas konduktören,

då han var samovar.

Men sen kan tåget fara?

Javisst, javisst, javisst.

Vi skjuter eldarn bara.

Han är nog sionist.

Men sedan kanske finns en

viss chans att tåget går?

Nja, vi tar och sticker stinsen

på något ledigt spår.

Så kan vi alltså bänkas?

Nej, stopp ett litet tag!

De resande skall dränkas.

Sen ångar vi till Prag.

8/1 - 53

S Dagerman:

Kärlek på matiné

På Söder är den vuxna delen av matinépubliken mer

upptagna av svärmiska förhållanden än av filmen.

Det är så kallt på Söder nu i januari

och Göta lejon fryser som en jämtländsk tiger.

Vad ska man göra, om man älskar Mata Hari

men inte orkar vänta, tills temperaturen stiger?

Det finns väl portar, säger vise män på orten.

Portvakter finns det också, som man kan förstå.

Och när det är sjutton grader kallt i porten,

- har herrn försökt att kyssa flickor då?

På Capri finns visst rum med rosor under sängen,

men bostadsbrist är aldrig nämnd i kärlekssånger.

"Kärlek söker sovalkov i Hökarängen."

Vad svarar Hyresnämnden? Gissa hundra gånger?

I köket sitter pappas vän, i rummet mammas. 

Vill man vara ensam går man på matiné.

Kalle Anka får förlåta om han inte uppmärksammas

en iskall söndag mellan ett och tre.

5/1 -54

S Dagerman:

Den första snön

 

Vitt lyser taken i Klara 

och vitt lyser fönsterblecken.

Vit är den hängandes snara 

och vitt lyser gapet på skräcken. 

Rimfrost ur ångande mular 

och kall kropp under kavajen. 

Nysnö är skidspår och jular 

och trevande steg utmed kajen. 

Det glittrar på fönsterblecken 

och lyktornas ögon är stora. 

Se, snön sveper vänliga täcken 

kring spyor och hemlös och hora. 

Det är tätt mellan frysande kroppar 

men långt tills det påskas och våras. 

När morgonlyktorna droppar

i nysnön kan hemlösa spåras. 

Vitt lyser jättehotellen 

och planken kring storindustrier 

och vitt grinar vintern mot kvällen 

med laddade köldbatterier.

20/11 -44

S Dagerman:

Dagsedel för 75 år sedan: Orgeltjänst

Långvågen håller orgeltjänst. 

Stationerna blinka och släcka.

Alla sover på Radiotjänst
ända till nästa vecka.

Ehnmark lyser som svartnad brons.

Radion står svart som en dödsannons.

Antennen står svart på taken.

Endast orgeln är vaken.

Frukostklubben får tiga snällt.

Landsmagen sörjer och klagar.

Frukost intas officiellt

först fredag om åtta dagar.

Tomma lysa Radiotjänsts fat.

Följande fredag lär det bli mat.

Landssorg skall folket läras.

Endast orglar får täras.

Högt dånar stockholmsnattens larm.

Kungsgatan glittrar och skiner.

Kungsgatan 8 går orgeln varm

bakom svarta gardiner.

Ehnmark vandrar sin tysta ban.

Ljus lyser gult på Stureplan. 

Dragspelen tysta gråta.

Endast orgeln får låta.

2/11 1950

S Dagerman:

Tigern

I sex år har den dödsdömde amerikanske författaren 

Chessman fått vänta på att domen skall verkställas. 

Tigern 

med de förgyllda löständerna 

även kallad Rättvisan 

saknar mycket 

dock icke tålamod.

Hopkrupen 

på maktens högra sida 

viskar den 

i den dödsdömdes öra: 

Ha lite tålamod, 

är inte hungrig än. 

Kanske i morgon — vem vet?

S Dagerman:

Kring en not

UD böjer sig för ryssarna i notkriget

om det nedskjutna Catalina-planet.

Det är på tiden att vi lär oss fatta

att människan är född att vara glad.

När ryssar skjuter oss så bör vi skratta

och skicka hyllningstelegram till Stalingrad.

Här står en karl med sårigt bröst och tjuter.

Förklarligt om man vredgas i Moskva.

Det är oförskämt att dö när ryssar skjuter.

Nej, man bör tacksamt brista ut: Jag dog, hurra!

Vi måste minnas: Vi är neutrala.

Fast man är död kan man väl vara snäll

och undra bugande: Får vi betala

vad skotten kostade som sköt oss i går kväll?

S Dagerman:

Ångestens demokrati

Demokratin slog igenom.

I Nürnberg tvinnas ett rep

och evärdligt har alltså stoppats

gangsternas galgar och knep.

Frihet i evighet, amen.

Paradisisk var världen som kom.

Men tjeckisk-ungerska gränsen

dessvärre vet intet därom.

Människor föses som boskap.

Människor skyfflas ihop.

Vår högt demokratiska ordning

må hyllas med hänförda rop.

Vasst är spjutet i sidan

och gällt är ångestens skri

och klackarna sargat en nacke

i ångestens demokrati.

4/10 -46

S Dagerman: