Onkel Sam och den snälle gossen

 

Gossen Franco satt och grät vid grinden.

Då kom den snälle Onkel Sam förbi

och strök den lille över sammetskinden.

Käre gosse, varför gråter vi?

Jo, jag har tappat mina sju pesetas

i förrgår morse när jag slogs så bra,

och alla pojkarna i klassen retas

och ger mig inte det som jag vill ha.

Här har du pengar, säger Sam medsamma.

Vad ska du köpe dig för denna slant?

Jag tänkte hänga min gamla mamma

och rep är dyra saker, inte sant?

Förståndig gosse, snyftar Sam och skänker

den snälle pilten några dollar till.

Det är så roligt med barn som tänker

på sina mödrar. Så lycka till!

28/1 -54

S Dagerman:

Förslag till lösning av parkeringsproblemet

Fräcka typer börjar understå sig

att ställa bil vid stadens trottoar.

Varför stoppar inte Karlsson bilen på sig?

Har ni inga fickor i kostymen, karl?

Vad ska herr K förresten här att göra?

Sätt gatorna på motbok liksom Kron!

Nästa kvartal får stockholmarna köra

i Jokkmokk. Det blir bra motion.

Men större tankar rör sig bak min panna.

Ett uppslag skänker jag till vår polis:

Bilister borde ej få lov att stanna

- utom när dom ska häktas givetvis.

Därmed, tror jag, har jag lyckats knäcka

en mycket samhällsfarig paranöt.

Till sist ett ord på vägen denna vecka:

Om ej trafiken fanns - hur lätt den flöt!

13/1 -54

S Dagerman:

Ode till sömnen

Sömnen är, såvitt man vet,

en död av sämre kvalitet.

Men sörj ej, bror, att du ej dog.

Det att du somnade var nog.

Ty sömnen ger dig, minnesgod,

en båt i natt på glömskans flod.

Ja, säkrare än akvavit

ger sömnen dig biljetten dit.

Det är förvisst en märklig älv,

där du med åror ror dig själv.

Men båten hejdar intet skri.

Du ror förbi, förbi, förbi,

och kräver dig en man på skatt

tar du den mannen för en katt,

och mördaren med kniv i hand

är blott en buske uppåt land.

Självt jordelivets tunga dån:

en fisk som slår långt härifrån.

Om sömnen nu, som många tror,

är döden lik, fast ej så stor,

så väljer du, fast anspråksfull,

det som ger minst, för en gångs skull.

12/1 -54

S Dagerman:

Fiolen i Vällingby

Om tvåhundra år eller så - enligt uren

i den atomdrivna pastorns epok

hittar fru Plast en fiol i tamburen

nånstans i en urgammal Vällingby-kåk.

Det var, ropar frun, en besynnerlig låda

och kallar på älskaren, ingenjör Kran.

Efter besiktning förklarar de båda:

en gammaldags sparbössa för barn-uran.

Då lyfter herr Plast som dessvärre är hemme

fiolen och stråken med kunskapsfylld hand.

Ett minne från tider, förkunnar hans stämma,

då folk måste göra musiken för hand.

Så här primitivt fick man sitta och gnida

då före Mozartmaskinernas tid.

Ja, gör er en tanke vad mänskor fick lida

för att få lite Bach per kubikindivid.

Just då signalerar den sophelikopter

som Ekelöf siade om någon gång,

och ut genom fönstret med ett: Se opp där!

försvinner fiolen nu ur denna sång.

Men kvar står de tre under solvärmerören

och ser på varandra med allvarsam min:

Diskretast förpassar herr Kran, ingenjören,

ur den svartsjukes åsyn sin snabbkyssmaskin.

9/1 - 54

S Dagerman:

Kärlek på matiné

På Söder är den vuxna delen av matinépubliken mer

upptagna av svärmiska förhållanden än av filmen.

Det är så kallt på Söder nu i januari

och Göta lejon fryser som en jämtländsk tiger.

Vad ska man göra, om man älskar Mata Hari

men inte orkar vänta, tills temperaturen stiger?

Det finns väl portar, säger vise män på orten.

Portvakter finns det också, som man kan förstå.

Och när det är sjutton grader kallt i porten,

- har herrn försökt att kyssa flickor då?

På Capri finns visst rum med rosor under sängen,

men bostadsbrist är aldrig nämnd i kärlekssånger.

"Kärlek söker sovalkov i Hökarängen."

Vad svarar Hyresnämnden? Gissa hundra gånger?

I köket sitter pappas vän, i rummet mammas. 

Vill man vara ensam går man på matiné.

Kalle Anka får förlåta om han inte uppmärksammas

en iskall söndag mellan ett och tre.

5/1 -54

S Dagerman:

Tigern

I sex år har den dödsdömde amerikanske författaren 

Chessman fått vänta på att domen skall verkställas. 

Tigern 

med de förgyllda löständerna 

även kallad Rättvisan 

saknar mycket 

dock icke tålamod.

Hopkrupen 

på maktens högra sida 

viskar den 

i den dödsdömdes öra: 

Ha lite tålamod, 

är inte hungrig än. 

Kanske i morgon — vem vet?

S Dagerman:

Vid åsynen av en ek

Mens strebrar klättrar fyra tusen meter 

upp på sina berg av erkänt skrot 

lägger eken vid de höges fot 

en millimeter till sin diameter 

och kröker hånfullt en osynlig rot.

27/3 -54

S Dagerman:

Varning för hunden!

"Nog är det ynkligt att folk som har understöd skall ha hund."

(Sagt av fattigvårdsordförande i Värmland)

Lagen har sina blottor.

Hund får de fattiga ha.

De kunde väl skaffa sig råttor,

som är skattefria och bra.

Nu sitter folk i små stugor

med dyrbara hundkreatur.

De kunde väl leka med flugor,

som också är sällskapsdjur.

Kommunen bara betalar.

Det måste bli slut på, ity

att annars så köper de valar,

fruktar herr Åleby.

Något måste beslutas:

Hundarna skjuts! Inte sant?

Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,

så spar kommunen en slant.

5/11 -54

S Dagerman:

Vem skrev?

Inbördeskrig har utbrutit mellan ett stort antal lärda professorer, 

av vilka en grupp lanserar Segelberg som författare till biskopsbreven.

Breven kom till i en femsitsig bil,

anser professorn i engelska mil,

medan professorn i laga förfall

är mera benägen att tro på en tall.

Nu hävdar professorn i nordiska troll,

att tallar är Segelbergs älsklingstillhåll,

medan herr biskopen redan som späd

har varit allergisk mot dylika träd.

Portest från professorn i smör, ost och sill:

Herr biskopen sågs i en tall i april!

Replik från herr Lindberg på detta förtal:

Det var ingen tall! Det var snarast en al!

Nu väntas med spänning på nästa augur:

docenten i jämförd svensk litteratur,

som med tillhjälp av stilanalys kommit fram

till att breven författades av Heidenstam.

4/11 -54

S Dagerman:

Varning för vilda djur

Ett företag i Skåne har införskaffat en kobra som nattvakt.

Hur illa dylikt kan gå visas här nedan.

Ett rytande faller och stiger

i Aktiebolaget Friskt Vatten.

Firman har skaffat en tiger,

som vaktar dess lager om natten.

Nu stjäls icke vatten ur rören,

men tigern bereder besvär.

Han åt nämligen upp direktören

första dan han var här.

Den nästa gick gamle kamreren

samma missöde till mötes,

så nu undrar i ledningen mer än

en hur vakttigrar skötes.

Som tröst ber vi få rapportera

om utkastartigern på Stadt,

som först åt upp ägarn med flera

och därpå beställde en katt.

3/11 -54

S Dagerman:

Ärliga John

heter ett av amerikanarnas nyaste och effektivaste raketvapen.

En grop och en flamma i kålen. 

Trädgårdsmästarn skrek till.

Ärliga John tog bålen.
Resten tog Bussiga Bill.

Äntligen en som fick veta,

att ärlighet varar längst. 

Det lönar sig knappt att leta,

där päronträden stod trängst.

Ärliga är Johns metoder,

ja, hela släkten är snäll.

Skojiga Sam, hans broder,

kom på besök i går kväll.

Saknar du sovandets gåva,

så lugna dig någon stund.

Snart får vi alla sova

av jätteraketen John Blund.

2/11 -54

S Dagerman:

Höst

Hur fort blir lönnarna gula, 

som lyser vår vandring i parken. 

Att dö är att resa en smula 

från grenen till fasta marken. 

Hur smal blir den gyllene strimman, 

som bådar att dagen skall randas. 

Det klämtar en spårvagn i dimman, 

och luften är tung att andas. 

Hur snart blir kinderna vita. 

Så kyss dem med läppar av vatten. 

Se, måsarna textar med krita 

en dikt i den svarta natten. 

Hur snart står popplarna höga 

och nakna med svärta i strecken. 

Att dö är helt enkelt att snöga 

som löv i den muntra bäcken.

26/10-54

S Dagerman:

Stig Dagerman 100 år: Lagen har sina blottor

 

Lagen har sina blottor. 

Hund får de fattiga ha. 

De kunde väl skaffa sig råttor, 

som är skattefria och bra. 

Nu sitter folk i små stugor 

med dyrbara hundkreatur. 

De kunde väl leka med flugor, 

som också är sällskapsdjur. 

Kommunen bara betalar. 

Det måste bli slut på, ithy 

att annars så köper de valar, 

fruktar herr Åleby. 

Något måste beslutas: 

Hundarna skjuts! Inte sant? 

Nästa åtgärd: De fattiga skjutas, 

så spar kommunen en slant. 

S Dagerman: