Kanske någon sparv skall övervintra
och en afton sjunga,
men för vem?
Någon blomma överlever,
lyser röd för ingen.
Molnet ensamt går förbi
men utan ögon.
Några hus bli kvar i dessa
ljuva sorgsna ödebyar,
ligga tömda under regnskyn eller aftonsolen,
likna klossar
som ett barn har lämnat
efter leken.
