Maria Magdalenas jubel

Å saliga stund utan like! 

Han lever, han är inte död! 

Nu sprider i skuggornas rike 

uppståndelsens morgon sin glöd. 

Han är inte längre i graven 

där sargad och bleknad han låg. 

Jag såg honom lysa som dagen

och skönare syn jag ej såg! 

Han lever, och jag skall få bringa 

hans vänner den Levandes ord! 

Tänk, jag som är ringast bland ringa, 

den minsta han har på vår jord, 

tänk, jag får hans hälsning frambära, 

jag sjunger min lovsång till Gud! 

Mer kunde ej änglar begära

än gå med så underbart bud! 

Å saliga stund utan like! 

Han lever, han lever igen! 

Han vandrar i segrarens rike, 

min själ, inte sörjer du än? 

Ditt hopp att den döde få sköta 

höll kvar dig i klippgravens lund, 

så fick du den Levande möta, 

å saliga, saliga stund! 

Putin är förfärligt from

Putin är förfärligt from,

Svenskbybornas helgedom

brann i drönarbombattack

den 1 juli - tack!

1885

blev den svenskbybornas hem.

Orgeln från Odessa var,

men inget är nu kvar. 

Kyrkans tretti första år 

i förklarat minne står. 

Världskrig sen, banditfason 

och rysk revolution.

1920-tal

blev en ändlös rad av kval.

Sista året drog man ut,

i Sverige var till slut.

Några for tillbaka, men

stalinterrorn tog de män

som var vuxna när de kom

och inte helt tänkt om.

Unga kommunister tog

så en traktor fram och drog

ner den gamla kyrkans torn,

i deras rygg ett horn.

Som kulturhus fick den stå,

i förfall se åren gå,

men på 90-talet den

blev satt i stånd igen.

Torn och spira, lökkupol,

kors med samma ändamål,

ortodox och lutheran

tog strid mot själva fan.

Nu när allt förstörts igen,

känns det som för länge sen:

här får inte mänskor bo

med kärlek, hopp och tro.

Men ett fritt Ukraina ska

byggas ur ruinerna

och Guds rike ska bestå

när annat ska förgå.

A Holmberg:

Maria Magdalena

Maria Magdalena var 

en tjej vars minne har levt kvar 

hos många i två tusen år, 

en stark person, som ni förstår. 

Maria hette många då, 

hon var från Magdala, och så 

blev Magdalena ett sånt namn 

som skilde dem ifrån varann. 

De sju demoner som hon haft 

vek undan genom Jesus´ kraft. 

Hans egen Ande fick hon sen, 

den sjufalt gode Hjälparen. 

Maria följde Jesus glad, 

från by till by, från stad till stad. 

På samma väg, så Lukas skrev, 

Susanna och Johanna klev. 

Till påsk hon såg vid kors och grav 

att han var död som hon höll av, 

och den uppståndne Frälsaren 

hon tog för trädgårdsmästaren. 

"Var har du lagt den dödes kropp?" 

sa hon till honom utan hopp. 

"Maria!", sa han. Hon fick le: 

"Min käre lille Mästare!" 

"Maria, släpp mej", Jesus sa, 

"gå, vittna för lärjungarna!" 

Apostlarnas apostel är 

ett namn hon därför ofta bär.  

Att vittna om vad Herren gjort 

är både underbart och stort.

Maria gick med glädjebud,

och vi får också gå med Gud.

A Holmberg:

På 10-årsdagen av terrordådet 22 juli 2011 på Utøya: Til Ungdommen

Kringsatt av fiender, 

gå inn i din tid! 

Under en blodig storm 

– vi deg til strid! 

Kanskje du spør i angst, 

udekket, åpen: 

hva skal jeg kjempe med, 

hva er mitt våpen? 

Her er ditt vern mot vold, 

her er ditt sverd: 

troen på livet vårt, 

menneskets verd. 

For all vår fremtids skyld, 

søk det og dyrk det, 

dø om du må – men: 

øk det og styrk det! 

Stilt går granatenes 

glidende bånd. 

Stans deres drift mot død, 

stans dem med ånd! 

Krig er forakt for liv. 

Fred er å skape. 

Kast dine krefter inn: 

døden skal tape! 

Elsk – og berik med drøm – 

alt stort som var! 

Gå mot det ukjente, 

fravrist det svar. 

Ubygde kraftverker, 

ukjente stjerner – 

skap dem, med skånet livs 

dristige hjerner! 

Edelt er mennesket,

jorden er rik! 

Finnes her nød og sult, 

skyldes det svik. 

Knus det! I livets navn 

skal urett falle. 

Solskinn og brød og ånd 

eies av alle. 

Da synker våpnene 

maktesløs ned! 

Skaper vi menneskeverd, 

skaper vi fred. 

Den som med høyre arm 

bærer en byrde, 

dyr og umistelig, 

kan ikke myrde.

Dette er løftet vårt 

fra bror til bror: 

vi vil bli gode mot 

menskenes jord. 

Vi vil ta vare på 

skjønnheten, varmen – 

som om vi bar et barn 

varsomt på armen!

Nordahl Grieg: