i denna trånga, enkla säng.
Kring kindens smilgrop fladdrar ljus
från sommarkvällen vid vårt hus,
och munnen har du slutit stramt
och rågblond fläta vilar lamt.
Nyss ljöd som källans sorl ditt skratt
i jordisk vardag ystert glatt
och ögat såg i lust och glam
en värld så rik och allvarsam.
Nyss rörde du vid ljus musik
din slanka kropp vid insjöns vik.
Ditt liv en sommarvandring var,
och gräset har ditt fotspår kvar,
där blåklocksstängelns veka sträng
mot prästkragsflocken höjts på äng,
där stänkt av dagg och blekt av sol
mot älgörtsståndet smög din kjol.
Med famnen full av blomst och strån
du hälsar sommarn långtifrån.
Ditt unga bröst har blommen gömt,
och brudedrömmarna du drömt
åt ingen levande förtros,
och ingen skall du sova hos.
Din renhet har du orörd kvar,
din skönhet skimrar tidlöst klar.
Förseglad blir din glans, din ståt,
när dessa skruvar tvingas åt
och glömskan långsamt sluter sig
likt dödens gåtfullhet kring dig.
