Till himlarna når din barmhärtighet, Gud

Till himlarna når din barmhärtighet, Gud,

din trofasthet når dina skyar, 

din rättfärdighet är som väldiga berg 

som omgärdar städer och byar. 

Som himlarnas famn är din kärlek, o Gud,

din rättvisa är såsom haven. 

Du hjälper och hör både mänskor och djur,

går med oss från vaggan till graven. 

Hur dyrbar är inte din nåd, du vår Gud,

där människobarnen får bygga! 

Ja, över oss breder du vingarna ut 

och värmer och stärker de skygga. 

Ditt himmelska överflöd ges i ditt hus, 

där glädjen i strömmar får välla. 

Hos dig, du vår Gud, ser vi ljus i ditt ljus,

du livets och kärlekens källa

B S Ingemann: 

Jesus, du som segern vinner

Jesus, du som segern vinner, 

i Guds stad du rider in. 

Nu är palmsöndagen inne, 

nu är folkets hyllning din. 

Nu är fred och harmoni, 

"hosianna!" sjunger vi. 

Ja, men bakom hyllningsglansen 

skymtar ändå törnekransen. 

Många, som du vägen visar 

till ditt rike, ändrar sej. 

Många som i dag dej prisar 

kommer snart att håna dej. 

Gröna palmblad vi nu ser 

vissnar alltför tidigt ner. 

Snart där hosianna klingar 

skränet dej till korset bringar. 

Du som rider lugnt och stilla 

på en åsna vägen fram, 

inget jubel kan förvilla 

dej, Guds Son, vårt påskalamm. 

Bredda mantlar, fagra tal 

döljer inte dödens kval,

ändå du av glädje lyser, 

kärlek till oss alla hyser. 

Fridens Konung, du ej dröjer 

fastän Golgata du ser. 

Himlens Konung, vi oss böjer 

och din kärleks makt tillber. 

"Korsfäst!" ropar många än, 

men du frigör syndaren. 

Där du med din nåd får stanna 

ljuder evigt "Hosianna"!

B S Ingemann: 

Den sköna jordens sol gick ned

Den sköna jordens sol gick ned, 

men stjärneskaror strålar. 

Ja, universums härlighet 

den mörka kvällen målar. 

Se, rymden som en kyrka stor 

sej välver hög och trogen; 

i templet är Guds gröna jord 

ett litet blad från skogen. 

På minsta blad i största skog 

hör många storverk hemma; 

där finns det liv och lovsång nog, 

fast vi ej hör en stämma. 

Gud, i din hand allt stort är smått, 

men inget smått du glömmer. 

De barnasjälar har det gott, 

som i din nåd sej gömmer.

B S Ingemann: 

Lycksalig, lycksalig den själ som har fred

Lycksalig, lycksalig den själ som har fred!
Men ingen känner dagen, förrn solen går ned.

God morgon! god morgon! sjöng fågeln på kvist,
om kvällen blev den jagad och fångad till sist.

Skönt doftade blomstret vid ängen i byn,
om kvällen låg det krossat av hagel från skyn.

Den lilla som lekte i gryningen röd,
om kvällen låg på bädden så stilla och död.

På jorden det lever ej någon så säll,
att lyckan ej kan skifta från morgon till kväll.

Lycksalig är själen som äger Guds fred,
fast ingen känner dagen, förrn solen går ned.

God morgon vi sjunger med fågeln helt glatt,
om än bak mörka galler vi sitter i natt.

Guds folk kan sej glädja var morgon så ny,
om än det mejas ner under aftonens sky.

Som barnen jag fröjdas en morgon så röd,
om än jag innan kvällen är stilla och död.

Guds fred och god afton vi sjunger var kväll,
vår flyktande själ, den bevarar han själv.

Lycksalig, lycksalig den själ som har fred!
Guds fred är hjärtesolen som aldrig går ned.
 
B S Ingemann: 

Härlig är jorden

Härlig är jorden,

härlig är Guds himmel,

skön är själarnas pilgrimsgång.

Genom de fagra

riken på jorden

gå vi till paradis med sång.

Tidevarv komma,

tidevarv försvinna,

släkten följa släktens gång.

Aldrig förstummas

tonen från himlen

i själens glada pilgrimssång.

Änglar den sjöngo

först för markens herdar.

Skönt från själ till själ det ljöd:

Människa, gläd dig,

Frälsarn är kommen!

Frid över jorden Herren bjöd!

B S Ingemann: