Ängeln

Ur midnattens himmel en ängel gled

vitvingad mot jorden ned.

Men månen och molnen på nattlig gång

förnummo hans heliga sång.

Han sjöng hur de syndfria själarna bo

i paradislundarnas ro.

Om Herren den Höge han sjöng, och hans lov

flöt ut genom natten som sov. 

Han bar i sin famn en nytänd själ

till livets förtvivlan och fel.

Men något av sången blev evigt kvar

hos själen i ordlöst förvar.

Och länge hon led i de levandes värld,

av underlig längtan tärd.

Och aldrig den vek, den tonen från Gud,

för jordens bedrövade ljud.

M Lermontov:

Genius

Genom dessa dunkla åren

ser jag stundom stjärnor

över dunkla molnbryn

i en plötslig klarhet simma.

Genom dessa dunkla åren,

där jag ofta trodde

att den gode Ängeln vikit från mig,

har han dock

- o under av nåd! - 

följt mig troget;

ty stundom när i 

övermäktiga kvalet

min ande dignat,

har jag plötsligt känt hans

sköna kärleksögons

blick ned i mitt hjärta

stinga hett likt

varma tårars rinnande.

V Ekelund: