"Du hör dock ej till de Konservativa:
du yrkar, som jag har av säker hand,
att man skall ner den gamla kyrkan riva!"
B:
"Ja, den förfallna här i Härnösand.
Men icke rår jag, som de Radikala,
att slå omkull domkyrkan i Uppsala!"
Visar inlägg med etikett Härnösands domkyrka. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Härnösands domkyrka. Visa alla inlägg
torsdag 22 december 2022
torsdag 27 mars 2014
I anledning av den första gudstjänsten i den nya domkyrkan
Det nya templets klockor ljuda
och till dess öppna portar bjuda
den skara, här så talrik går.
Hon skyndar dit, att första gången
där se, vid bönen och vid sången,
«hur helgedomen härlig står.»
Vad i dess prydnad än må fela,
djupt rör oss ren det stora hela
och lyfter upp till Gud vår själ.
Men bäst det sköna verk oss gläder,
vad sorgeståt här tyst inträder,
högtidligt talande likväl!
Att människan av jord är tagen,
skall åter varda jord: den lagen
är då det första ordet här.
Nej, hör förut en sång om livet, [1]
som blir den trogna själen givet
i templet, som där ovan är.
Vad du begynt, o Gud, fullända!
Ack, värdes hit med ordet sända
din Ande i var själ som tror!
Bygg din församling här och verka
hos henne så, att man må märka
hur i din kyrka själv du bor!
[1] De två första verserna af Psalmen 488 [jfr SvPs1986 nr 616:1] sjöngos fyrstämmigt av valda röster.
F M Franzén:
fredag 10 februari 2012
Kyrkobyggnaden i Härnösand
segrar detta, då det bättre är.
Länge hämmad i sin fart, omsider
sig en annan bana floden skär.
Ofta en reform på dröjsmål vinner,
av det motstånd som den möter stärkt.
Kraft som har bestånd den samla hinner
och bereds ej sällan oförmärkt.
Vår i femti år förfallna kyrka
- sorgligt minne av en nödens tid! -
kan med sin förvandling det bestyrka.
Nu vad härlig vinst av långlig strid!
Ej hon blivit, om hon förr fullbordats,
sådant Herrans hus, så skönt, så stort.
Väl att mellertid därom blott ordats,
att det endast i förslag var sport.
Nu förlikas alla, att det färdigt
ta emot och prisa det som skett,
skett, så eftervärld som samtid värdigt. -
Dock det hela vi ännu ej sett.
Ädla konster! pryden så det inre,
att dess uttryck andans stämpel bär.
Det för ögat sköna oss erinre
om det heliga, vars skal det är.
Pris ske staden, pris ske rikets ständer
och de män, som verket förestå!
Men förgäves bygga mänskohänder,
om ej Herren lägger hand därpå.
Herrans hand därpå är synlig vorden
i den framgång, som det haft till slut,
att en prydnad bli för höga Norden,
efter allt vad fåfängt gjorts förut.
Tills dig möter i det nya huset
din församling, låt oss var för sig
tyst dig nalkas, du som det i ljuset
bragt, o Herre! och välsigna dig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)