Ängeln

Ur midnattens himmel en ängel gled

vitvingad mot jorden ned.

Men månen och molnen på nattlig gång

förnummo hans heliga sång.

Han sjöng hur de syndfria själarna bo

i paradislundarnas ro.

Om Herren den Höge han sjöng, och hans lov

flöt ut genom natten som sov. 

Han bar i sin famn en nytänd själ

till livets förtvivlan och fel.

Men något av sången blev evigt kvar

hos själen i ordlöst förvar.

Och länge hon led i de levandes värld,

av underlig längtan tärd.

Och aldrig den vek, den tonen från Gud,

för jordens bedrövade ljud.

M Lermontov:

Bröllopskväde

Idag i högtidsdräkter

ses naturens prakt,

hela jordens släkter,

örter och insekter,

prisa Skaparns makt.

I naturens rike

gav Försynens hand

varje art sin like,

fattige och rike,

ett föreningsband.

Se! en rosenlilja,

Mamsell Henriette,

skänkt till Borgströms vilja,

ingen skall dem skilja,

himlen lovar det.