Nu dagens sol har änt sitt lopp;
mitt barn, lyft dina ögon opp!
Se, stjärnorna, de brinna klara;
vad äro dessa stjärnor? Svara!
- Guds ögon, fader!
Åja, det är en vacker bild.
Men aftonstjärnan, klar och mild,
säg varifrån dess klarhet stammar;
vems är det ljus i henne flammar?
- Guds herrlighets sken.
Ja visst, ja visst. Men, som du vet,
är aftonstjärnan en planet.
Du minns vad en planet betyder;
vem är det aftonstjärnan lyder
- Guds vilja.
Jag menar: vilken himlamakt
sitt välde henne underlagt
och tvingar henne utan ända
i samma cirkel kring sig vända?
- Guds allmakt.
Nå ja. Men kan du ej förstå,
att det är solens makt ändå,
som drager henne, liksom alla?
Vad plär man dragningskraften kalla?
- Guds kärlek.
Han kallas tyngd och attraktion.
Men vad är det som gör,
att hon ej faller in i solens skiva?
Hur vill den kraften du beskriva?
- Guds vishet.
Centrifugal.. . Men låt det bli;
du har ju din astronomi,
och den är kanske ej så illa.
Av vem har du den lärt, min lilla?
- Av Guds ord.
Gud överallt! O, byt med mig!
Mitt grand av lärdom ger jag dig,
om jag din barnatro förtjänar...
Nej, byt ej guld mot kiselstenar!
Z Topelius:
