Påsk

Smek bort blodet från gråtande hjärtan.

Förlossningens solsken, rena och bränn!

Påsken drar in efter långfredagssmärtan.

Nu blånar uppståndelsens timma igen.

Det ondas var fallet och segern det godas.

Så svor vi vid korset och bödlarnas plös.

Men Petrus, förnekaren, lever och frodas 

och Judas med pungen går ledig och lös.

Han hängde sig inte. Han sitter i stolen

och äter sitt påskägg och harklar sig hest.

Men mellan den frysande mänskan och solen

står påskarnas galge evärdligen rest.

5/4 -47

S Dagerman:

Förnekelse

Det tänds så många koleldar idag.

Värmande brasor och flammande bloss

lockar så vänligt på oss.

Ensamma går vi och frusna.

På avstånd från Kristus går det så.

Det är så lätt att lockas då.

Så sätter vi oss bland bespottare

och känner en trivsam ro.

Men inget blir sagt om vår tro.

Så blir man en kameleontkristen.

Bekännelsen blir suddig och grå,

lik tuvan man sitter på.

En tankfull fiskare satt en gång

En tankfull fiskare satt en gång
och hörde vår Herre tala.
Så skönt ej klingade änglasång,
ej silver i kungasalar.
I fiskebåten vår Herre satt
och folk i mängder på stranden glatt
nu lyssnade till Gudsordet.

Nu Simon! sade Gud Faders Ord,
då han sin predikan slutat,
ta åter åror och nät ombord,
bemanna på nytt din skuta!
Långt ut på djupet nu garnen sätt,
det är på tiden om jag ser rätt,
och sen följs vi åt på vägen!

Ja, Mästare, sade Simon matt,
det kunde vi gott behöva.
Vi slet förgäves vår långa natt,
ditt ord är dock värt att pröva!
Från tvivel var han alls inte fri,
men spegla, tvivlare, dej däri:
han gjorde som Herren sade!

Så avbröt Simon sin middagsrast,
men strök nästan med på kuppen!
Hans skuta krängde och nätet brast,
en jättefångst - hur få upp den?
Han till sej vinkade vänner då,
av fiskar fulla blev skutor två
och började nästan sjunka.

Då fiskar-Simon det tecknet såg,
han föll ner för Jesu fötter
och sade: Herre, ifrån mej gå,
i synd har jag mina rötter.
Men Herren sade: Var inte rädd,
nej, följ mej bara och var beredd
att människofiskar fånga.

Så gjorde Simon sitt bästa val,
hos Ordet han gick i skola,
och folk han fiskat i tusental,
de skiner nu klart som solar.
Men än finns arbetstillfällen i
det stora människofiskeri
som Herren och Simon grundat.

Än finns på jorden ett fiskarlag
som kallas Sankt Petrus gille,
så folk kan fiskas ännu idag
som Mästaren Jesus ville.
Från mörkrets rike de förs till Gud,
där fritt de evigt far in och ut
och glädjen dem alltid följer.

Med ljus vi kommer, med kors vi går,
vi vill ingen själ bedraga.
Det vet ju alla vi kallar på
att synden de ska försaka.
Vi visar öppet vårt livsuppdrag,
vårt nät vi lägger på ljusan dag
och inte i trånga vikar.

På hjärtedjupet vi lägger ut,
där bottnar ej ytligheten.
Vi lägger nät på vår Herres bud
och bärgar för evigheten.
Men den som bara till tiden trår,
då ej ett endaste ord förstår
och grips ej av det vi talar.

N F S Grundtvig: