och av sig själv förgäten
och näsvis, som hon är,
och hetsig och förmäten,
hon flyger till, vill släcka det, blir vred,
och dubbelt sina vingar spänner;
men i det samma hon sig bränner,
och faller vinglös ned.
Vartill skall denna fabel duga?
Jag svarar utan allsköns krus:
Man lär därav att ej en fluga
bör släcka ljus.
