Visar inlägg med etikett 1818. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 1818. Visa alla inlägg

lördag 7 januari 2023

Statt upp, o Sion, och lovsjung














Statt upp, o Sion, och lovsjung 
din Frälsare, Profet och Kung!
Du hans stjärna skådar, 
stäm upp i helig fröjd din röst! 
Glädjerik hon bådar, 
att kommen är, till världens tröst, 
Herren, som benådar 
alla trogna bröst. 

Hur skön och klar för oss hon går! 
Vi följa hennes ljusa spår, 
följa med de visa, 
att dig med fromma läppars ljud, 
Herre Jesus, prisa 
och ödmjukt lyda dina bud. 
Värdes nåd bevisa, 
du all kärleks Gud. 

I nåd, o Herre, tag emot 
vad vi ock lägga för din fot. 
Våra gåvor blive 
ej myrra, guld och rökelse. 
Vi vårt hjärta give 
åt dig, vår Gud och Frälsare. 
Själv däri du live 
tro och helgelse. 

Ditt ord, o Jesus, bliva må 
den stjärna i vars sken vi gå. 
Låt din helga lära 
ledsaga oss i all vår tid, 
ljus och kraft beskära 
åt oss i livets sorg och strid 
och i döden bära 
till vårt hjärta frid. 

Lys, helga stjärna, mild och ren! 
Kring jorden sprid Guds klarhets sken. 
Alla knän må böjas 
vid Jesu nådefulla röst, 
alla böner höjas 
i Jesu namn, med hopp och tröst, 
och hans kärlek röjas 
uti alla bröst.

fredag 6 januari 2023

Stilla natt
















Stilla natt, heliga natt! 
Allt är frid; 
stjärnan blid 
skiner på barnet i stallets strå 
och de vakande fromma två. 
Kristus till jorden är kommen - 
oss är en frälsare född. 

Stora stund, heliga stund! 
Änglars här 
slår sin rund 
kring de vaktande herdars hjord, 
rymden ljuder av glädjens ord:
Kristus till jorden är kommen - 
eder är frälsaren född. 

Stilla natt, heliga natt! 
Mörkret flyr, 
dagen gryr. 
Räddningstimman för världen slår, 
nu begynner vårt jubelår. 
Kristus till jorden är kommen - 
oss är en frälsare född.

onsdag 19 oktober 2022

Alla aktiva astrologer

















Alla aktiva astrologer anmodas att altruistiskt assistera 
vid anabaptisten Alfonso d´Albuquerques autodafé i Alicante 
annandagen Anno adertonhundra aderton. 
Anslående allsånger avsjungas under akten
av Andalusiska Annonsacquisitörers amatörkör.

måndag 30 november 2015

Kung Karl, den unga hjälte



Kung Karl, den unga hjälte,
han stod i rök och damm.
Han drog sitt svärd från bälte
och bröt i striden fram.
”Hur svenska stålet biter,
Kom, låt oss pröva på!
Ur vägen, moskoviter!
Friskt mod, I gossar blå!”

Och en mot tio ställdes
av retad Vasason.
Där flydde vad ej fälldes;
det var hans lärospån.
Tre konungar tillhopa
ej skrevo pilten bud.
Lugn stod han mot Europa,
en skägglös dundergud.

Gråhårad statskonst lade
de snaror ut med hast:
den höge yngling sade
ett ord, och snaran brast.
Högbarmad, smärt, gullhårig,
en ny Aurora kom;
från kämpe tjugoårig
hon vände ohörd om.

Där slog så stort ett hjärta
uti hans svenska barm,
i glädje som i smärta
blott för det rätta varm.
I med- och motgång lika,
sin lyckas överman,
han kunde icke vika,
blott falla kunde han.

Se, nattens stjärnor blossa
på graven länge se'n,
och hundraårig mossa
betäcker hjältens ben.
Det härliga på jorden,
förgängligt är dess lott.
Hans minne uti Norden
är snart en saga blott.

Dock — än till sagan lyssnar
det gamla sagoland,
och dvärgalåten tystnar
mot resen efter hand.
Än bor i Nordens lundar
den höge anden kvar;
han är ej död, han blundar,
hans blund ett sekel var.

Böj, Svea, knä vid griften,
din störste son göms där.
Läs nötta minnesskriften,
din hjältedikt hon är.
Med blottat huvud stiger
historien dit och lär,
och svenska äran viger
sin segerfana där.


E Tegnér:
Esaias Tegnér målad av Johan Gustaf Sandberg, cirka 1826.

tisdag 24 september 2013

Till Stockholms storkyrkoförsamling



















Dedikation av en predikan, som på begäran hölls och trycktes, innan författaren, utnämnd till pastor primarius, avflyttade till sin förra station, för att efter två år återkomma.


Frid vill jag dig, o Sions dotter, önska,
där vördig du bland dina systrar står,
den främsta lik av cedrarna, som grönska
i Herrens gårdar, år från år.

Frid inom dina helga murar vare,
där Gud av fädrens mun förhärligats!
Och lycka du åt söners söner spare
i dina hyddor och palats!

Den frid, som jorden icke har att giva,
men dygden på sitt himlaarv bekom,
den lycka, som skall oförvandlad bliva,
när tidens anlet´ skiftar om,

jag önskar dig; och dig i handen trycker
till minnestecken blott en ringa ting,
men som, när stunden ur din famn mig rycker,
dig vare som en trohetsring.

Ty - lik en främling, som, förundrad, kändes
och valdes av en rikt begåvad brud,
men ropas, innan bröllopsfacklan tändes,
från henne bort av pliktens bud;

det ömma hjärtat och den trogna handen
dock höra henne till, varhelst han går,
tills han en fjärran dag de sköna banden
vid altarfoten knyta får -

så går jag bort... och, kan jag dig förgäta,
förgäten vare då min högra hand!
Jag vill din krans av Sarons blomster fläta,
med dalens liljor däribland;

till dess jag än, bland Salems höga palmer,
dig hälsar, min trolovade, min brud!
och, under korerna av Sions psalmer
får viga dig och mig åt Gud,

och föra dig in på de gröna ängar,
och till de evigt friska källors språng,
och följa dig, vid klang av harposträngar,
till himmelen med bön och sång!


J O Wallin: