Andreas har du kanske sett?
Han fiskar i Gennesaret,
där Jakob och Johannes bor,
och Simon är hans egen bror.
Men när Johannes Döparen
tar täten, blir Andreas en
som följer honom vart han går,
som döps och lyssnar och förstår.
En dag så pekar Döparen
på timmermannen, släktingen,
och ropar: ”Se Guds Lamm som är
det lamm som världens synder bär!”
Andreas fattar inget först
men drabbas av en inre törst,
och med en vän så går han nu
och frågar Jesus: "Var bor du?"
"Följ med och se", får de till svar,
och hela dan de stannar kvar.
Andreas börjar ana då
att de Messias själv stött på.
Det måste han berätta för
sin bror, så där som bröder gör.
Och Simon hakar gärna på,
till Jesus vill han genast gå.
Sen fiskar de ihop igen,
men snart de kallas av sin vän
till mänskofiske på hans led.
De lämnar allt och följer med!
Och fast Andreas ju var först,
ska Simon Petrus jämt va´ störst.
Med Jakob och Johannes går
han allra främst i Jesus' spår.
Andreas är rätt nöjd ändå,
han pratar mindre, ser ju så
ifall det är nån fler som han
nu fram till Jesus hjälpa kan.
En liten pojkes fisk med bröd
får mätta tusentals i nöd.
När Jesus den i handen tar,
välsignas maten pojken har.
När några glada greker ler
och om en träff med Jesus ber,
Andreas ordnar det förstås,
vad Jesus sa når också oss.
Andreas är en missionär,
han vittnar om vem Jesus är.
Apostel blir han, en av tolv,
på deras ord står Kyrkans golv.
Andreas dräptes på ett X,
men lärde Kyrkan: ”Gå och väx!”
Så på novembers sista dag,
vi minns Andreas, du och jag.
