som strömmade nyss,
än darrar vart strå
av dess fuktiga kyss.
Vinden från väster
kom, mild av vår,
och bar det mot öster
i nattens spår.
Mot berget, mot gräset
jag hörde dess ljud -
tyst viskade regnet
med sin brud.
Natten var ljus
och ljum och kort -
över dimmiga kullar
gled den bort
medan stilla, stilla
nattens regn
somnade in
i gryningens hägn...
men jorden låg vaken
med gräs och säd
susande lugnt
under droppande träd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar