med händerna mot gyllne riken sträckta,
och känt kring kungligt stolta pannor fläkta
en strids och strävans bistert blåa vår -
hur ofta hungern gick i era spår;
mot nöd och nävrätt måste tungt ni fäkta,
men aldrig blevo era hjärtan släckta,
och aldrig blektes glorian om ert hår.
Och dräptes hädarna och brändes frågarna,
när pilen sprang som gällast ifrån bågarna,
så sjöngo själva gnistorna vid bålet
och tusen unga höjde hänfört händerna
och grepo bågarna och svängde bränderna
och trängde trotsiga i tron mot målet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar