Fredens Johanna d´Arc

Din aska ströddes ut för himlens väder, 

Johanna d’Arc! -- och dock du lever än. 

Ett Domrémy blir varje hem igen, 

där franska kvinnor bära sorgekläder. 

De unga sönerna till fallna fäder 

av bleka mödrar fostras upp till män. 

Bland mödor mogna, minnesgode sven, 

och timra åter upp förödda städer. 

Bliv sansad, sedlig, stark, de svagas värn, 

ty rätt och frihet rå på blod och järn -- 

en annan hämnd kan ingen mor predika. 

Hell, fredens Frankrike, du ärorika! 

Då världens hjärta klappar lugnt vid Seine, 

hon fyllt sitt värv, "Jehanne, la bonne Lorraine!" [1]

[1] François Villons trohjärtade uttryck.

C Snoilsky:

Det susar genom livets strid

Det susar genom livets strid

en fläkt av himmelrikets frid,

en kör av harpotoner.

En aning fyller varje bröst

och stilla ljuder Andens röst

i jordens alla zoner.

O mänsklighet, ställ dörr´n på glänt -

det är advent, det är advent!

Han kommer, Människones son,

ur Faderns rike fjärran från

och gästa vill vår boning.

Han kommer ned till jordens grus

med himlens kärlek, nåd och ljus

och bjuder oss försoning.

Ett sken sig re´n i öster tänt -

det är advent, det är advent!

Hur hög, hur ljus är ej hans gång!

Han kommer vid en jubelsång

från Salems harpor klara.

O trogna hjärta, över dig

re´n vita vingar sänka sig

att skydda för all fara.

Det är blott för´bud som han sänt -

det är advent, det är advent!

Han kommer ljuvlig, vit och röd

som junisol i morgonglöd

och hälsar huld de sina.

Låt upp, o själ, ditt tempelhus

och låt hans rika, fulla ljus

in i dess fönster skina!

Din bön uppstige oavvänt -

det är advent, det är advent!

Nu fröjdas, himmel, gläds, du jord!

Han kommer, livets ljus och ord

att lossa sorgedoken.

Han kommer att dig föra hem,

du lidande och trötta lem,

som har ditt namn i Boken.

Din nöd sig snart i sällhet vänt -

det är advent, det är advent!

C Boberg: