Ett ensamt skidspår

Ett ensamt skidspår som söker
sig bort i skogarnas djup,
ett ensamt skidspår som kröker
sig fram över åsar och stup,
över myrar där yrsnön flyger
och martall står gles och kort -
det är min tanke som smyger
allt längre och längre bort.

Ett fruset skidspår som svinner
i skogarnas ensamhet,
ett människoliv som förrinner
på vägar som ingen vet -
i fjärran förblevo svaren
på frågor som hjärtat bar -
ett slingrande spår på skaren
min irrande vandring var.

Ett ensamt skidspår som slutar
vid plötsligt svikande brant,
där vindsliten fura lutar
sig över klippans kant -
vad stjärnorna blinka kalla,
hur skymmande skogen står,
hur lätta flingorna falla
på översnöade spår!

B Gripenberg:

Det mörknar

Än leka väl brisar i strandens al,
än krusas väl våg mot strand,
än glimmar skyarnas luftslottssal
i glödande aftonbrand.

Än brinner var våg som i blod och guld,
än glittrar var böljas skum,
men snart kräver natten igen min skuld
och snart är min stämma stum.

Snart synas ej längre färger och ljus,
ej en skymt av all prakt som var,
men ur dunklet mumlar ett dämpat brus,
i djupen bor livet kvar.

Den mörknande fjärden blir död och grå
och intet finns mer att se.
Men i djupet lever ett hemligt liv,
ett hjärtas längtan och ve.

Där kämpas en strid, där ej hoppet ler,
en strid utan svärd och sår,
en strid som ingen hör eller ser
mot mörker, trötthet och år.

B Gripenberg:

Jakthorn

Där klingar ett horn i fjärran
över åsar i soluppgång,
över dimmiga dalar flyger,
dess vingade, klingande sång.

Där klingar ett horn i skogen,
en brinnande solblank ton,
över åsen och ödemarken,
över mossen, myren och mon.

Och hur länge än jag lever,
skall jag minnas hornets klang,
som segrande, stolt och solig
över susande skogar sprang.

B Gripenberg:

Månskäran lyser

Månskäran lyser,
natten är tyst.
Längtande ryser
den mun jag kysst.

Grenarna gunga
sakta ibland.
Vågorna sjunga
vid flodens strand.

Ljudlöst på vingar
av sammet len
nattfjäril svingar
i månens sken.

Svag är din vilja,
din kropp är ung -
doften av lilja
och ros är tung.

Månskäran lyser,
natten är tyst.
Längtande ryser
den mun, jag kysst.

B Gripenberg:

Huvudskallar på stäppen

Kring kluvna skallar
som skymta sällsamt bleka,
kring döda tänder
mina tankar leka.

En värld av tankar bodde
i varje fallen,
nu skymtar blott i gräset
den tomma skallen.

En värld av tankar bodde
i dessa hjärnor
som torkat under stäppens
livlösa stjärnor.

I fjärran dova hovslag
i tystnad svinna
och höga silverstjärnor
på fästet brinna.


B Gripenberg:

Skrik

Om jag skriker på gatan
så tar mig polisen
och bötfäller mig.
Och om jag reser ut på bondlandet
och skriker i den tysta skogen,
så skrattar alla ekorrar och trastar
åt en sådan dåre.

Men på ett järnvägståg
som brusar fram med full fart
under jorden,
står jag på plattformen
mellan två vagnar.
Tåget dånar som en orkan,
dess dån dränker alla ljud -
där står jag och skriker
med fulla lungor.

B Gripenberg (Å Eriksson):