i makt mot himlens höjd
och all naturen viger
till livets nya fröjd,
i själens riken Anden
går
fram med vårens bud:
nu brista alla banden,
nu skapar livets Gud.
Som elden guldet renar,
så Andens helga
glöd
med själen sig förenar,
att synden varder
död.
O salighet och fruktan,
när Anden
kommer när!
O nåderika tuktan,
o eld, som allt
förtär!
Vad intet öga spanar,
vad intet öra hör,
vad ingen tanke anar,
när Anden hjärtat rör,
ur djupen uppenbaras,
från höjden stiger ner:
Guds hemlighet förklaras,
och tvivel är ej mer.
Du höga kraft, jag längtar
åt dig att giva
mig.
Min ande törstar, trängtar
att varda ett
med dig.
Din kärleks eld låt tändas,
skriv i
mitt bröst din lag.
Min död i liv låt vändas,
min natt bli salig dag.
Guds Ande, du allena
vårt släkte fria kan,
från självisk lust oss rena
och lösa hatets bann.
Blott du kan folken lära
med skilda tungors ljud
ett enigt lov hembära
åt allas Far och Gud.
Du klara gudomslåga,
du sol som vår vigt in,
Guds svar på livets fråga,
i våra själar brinn!
O kom att nu oss viga
till liv som död ej vet,
men utan gräns skall stiga
mot okänd härlighet.
