Minns du de skymnande böljornas suck, att vid målet de hunnit
endast en jordisk kust, icke det evigas strand?
Minns du ett vemodssken från himlens ovanskliga stjärnor?
Ack, åt förgängelsens lott skatta de även till slut.
Minns du en tystnad, då allt var som sänkt i oändlighetsträngtan,
stränder och himmel och hav, allt som i aning om Gud?
Visar inlägg med etikett På verandan vid havet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett På verandan vid havet. Visa alla inlägg
lördag 24 oktober 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)