Visar inlägg med etikett Hans Hallebo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hans Hallebo. Visa alla inlägg

lördag 14 oktober 2023

En barnasjäl

File:Soil preparation near Norton Bavant - geograph.org.uk - 1211734.jpg



















En barnasjäl 
är som nyharvad jord, 
öppen för intryck,
exempel och ord.

En barnasjäl
är en vårdag blid.
Det gäller att så
i rättan tid.

Du såningsman, gå,
håll ut, håll i!
Våren går gränslöst
fort förbi.

Men gå försiktigt!
Med klumpiga skor
kan du förstöra
mycket som gror.

Snart spirar brodden
hoppfullt grön.
Bygg omkring åkern
en mur av bön!

Julafton

















Vita flingor faller lätt, 
faller tätt 
över marken, grå och ful. 
Det är jul.

Skogens fåglar hälsar på.
- Kära små,
kom till kärven grann och gul!
Det är jul.

Glädjen klappar på vår port.
Öppna fort!
- Var välkommen till oss nu,
kära du!

Julens glädje, ren och sann,
det är Han,
som blev fattig, lagd på strån.
Glädjen kommer ovanfrån.

Kvällen tänder sina ljus
över hus,
över gårdar, över skjul.
Det är jul.

Månen går sin tysta ban.
Tall och gran
drömmer under snöig hatt.
Tack! God natt!

Martallen

 



Martallen ute på stormpiskad ö
är sprungen ur samma ädla slags frö
som storfurans kungliga majestät.
Samma längtan till rymd och mål,
samma viljans härdade stål
finns också i skrumpna små träd.

Storfura, reslig, mot rymden sträckt,
döm ej den som blev tidigt knäckt
av stormar och hård miljö!
Martallen är din egen bror,
liten, förkrympt, men ändå stor
i sin brottning mot storm och sjö.

Oförskylld nåd

















Ingen av oss har något
företräde hos Gud
eller någon förtjänst
att förtrösta på.
Maria i Betania
och synderskan i Simons hus
fick komma på samma sätt
båda två.

Förnekelse

















Det tänds så många koleldar idag.
Värmande brasor och flammande bloss
lockar så vänligt på oss.

Ensamma går vi och frusna.
På avstånd från Kristus går det så.
Det är så lätt att lockas då.

Så sätter vi oss bland bespottare
och känner en trivsam ro.
Men inget blir sagt om vår tro.

Så blir man en kameleontkristen.
Bekännelsen blir suddig och grå,
lik tuvan man sitter på.

O tänk!

















O tänk, när allt eget
i stoftet är jordat,
att få lyssna till ordet
att allt är fullbordat!

O tänk, när de egna
krafterna domnat,
att få vila vid ordet
att allt är fullkomnat!