När det lider mot jul

Det strålar en stjärna förunderligt blid, 

i öster på himlen hon står. 

Hon lyst över världenes oro och strid 

i nära två tusende år. 

När dagen blir mörk och när snön faller vit, 

då skrider hon närmre, då kommer hon hit 

och då vet man, att snart är det jul. 

Ty julen är härlig för stora och små, 

är glädje och ljuvaste frid, 

är klappar och julgran och ringdans också, 

är lycka oändligen blid, 

är ljus, alla ögon då stråla som bäst, 

och stjärnorna tindra som mest 

och där ljuset är, där är det jul.

(Texten är publicerad här med tillstånd från Vännernas samfund, som innehar copyrighten fram till 2035).

J Oterdahl:

O du som ser, o du som vet

O du som ser, o du som vet
vart stackars väsens hemlighet,
som också vet, långt mer än jag,
mitt väsens natt och dag,
tag allt jag äger i din hand,
bränn slagget med din renhets brand
och låt mig leva i ditt land,
min Fader och min Gud.

Om än den väg som för till dig
är smärtornas och dödens stig,
så lär mig vilja, Gud, ändå
den tunga vägen gå.
Den gång du viskade ditt "Bliv!"
du ville mening i mitt liv.
Din mening i mitt väsen skriv,
min Fader och min Gud.

(Texten är publicerad här med tillstånd från Vännernas samfund, som innehar copyrighten fram till 2035).

J Oterdahl: