Blomma, mitt hjärta

Blomma, mitt hjärta, i ljuset dig gläd; 

snart skola ju andra

människor vandra här 

över din svartnade mull.

Den fjortonde olympiska sången

Härskarinnor! Högt strålande! 

Gratier, som bebor Orchomenos´ ängd 

vid skönrinnande Kaphisosfloden: 

till er min bön! Er lovprisar min sång; ty av er benådat dricker 

skönhet, milt lindrande, de dödliga människornas bröst 

samt till ädelt kraft undfår. 

Och ej heller sig församlar utan er 

till dansen, till den blomstrande fest de lycksaliga gudarnas skara: 

vid guldbågad Apollons sida 

framställen I er tron och loven den Olympiske fadern. 

Aglaia, med djupstråliga ögonens makt! 

Och ni, sångvänliga – 

Euphrosyna! Thalia! 

Lätt svävande dansar skåden och den bekransade gossen. 

Ty jag kom till din ära, o Asopichos, eftersinnande sången. – 

Så gå, sång. 

Till Persephonas svartvälvda hus, o sång, gå! 

Förkunna detta lysande ord Kleudamos, att vid Alpheus´ våg 

med seger bekrönt hans son i ljus högt lyft sitt huvud.

Pindaros: