Har ni hört

Har ni hört 

järnvägsstationernas gapskratt 

när tåget i förbirusandet 

blinkar åt dem: 

kom med! 

Järnvägsstationerna kommer aldrig med. 

De ruva 

över tidtabellernas frusna leenden 

och gapskratta 

åt skenornas ursinniga försök 

att kräla ned från banvallen.

H Parland:

Mina händer grepo uppåt

(Varning för känsligt innehåll 😅 )

Mina händer grepo uppåt,

drogo ner några sprattlande stjärnor

kramade jorden

att alla blomkalkar svettades blod

fann en kvinnobarm i mörkret

och fick stora brännblåsor.

H Parland:

Jag gick ut för att köpa cigarretter

Jag gick ut för att köpa cigarretter

men under tiden

slogo de ihjäl honom.

Nu säger någon:

De skulle inte slagit ihjäl...

men jag säger:

De skulle ändå slagit ihjäl

och jag

hade inte fått mina cigarretter.

H Parland:

Den Stora Dagenefter

Den Stora Dagenefter

då stjärnorna hicka

och alla ärkeänglar dricker vichyvatten

skall vi samlas på kaféet

lyssna

till kvinnoben-melodier.

H Parland:

Det är inte jag

Det är inte jag. 

Det är en mun som blåser ut rök, 

ögon som sett för mycket människor, 

en hjärna som jazzar trött.

H Parland:

Den mest raffinerade njutningen

Den mest raffinerade njutningen 

är att vara olycklig. 

Den mest tacksamma och således banala njutningen 

är att vara full.

H Parland:

Den blåa flickan

Blå är hennes klänning 

Grå-brun-violett-genombrutna strumpor 

Brun-grå-blåa skor 

Och till ansikte gudarnas skratt –

- - - - - -

H Parland:

Denna stora tomhet

Denna stora tomhet

som höll i mig

och sedan släppte taget.

Jag föll

ramlade

nästan slog ihjäl mig

mot någonting som kallas verklighet.

H Parland:

Jag såg ett hav av blod

Jag såg ett hav 

av blod,

dykvalmiga vindpuster

piska dess yta

till tungt, rött skum.

Lik

trasigt stympade

kring en gäll affisch,

skriker ut över världen:

här

har paradiset legat!

H Parland:

Fläckar

 

I. 

Dagarna växa — 

en rad vita spöken 

— gengångare 

som återkomma och försvinna. 

II. 

Den sjuka natten 

blek och tyst  

lyssnar 

till de unga lövens 

förvånade prassel. 

Röda eldar 

fräta dess barm,

fräcka fåglar 

jubla och sjunga 

Sol! Sol!

III.

Visst

är havet som en kvinna

trots oljefläckar drivkanistrar.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Det tycker om 

att flirta med solen

och klä sig naket 

för månsken.

IV.

Sagor utan mening

mumlar havet

för vinden och strandtallarna

- gamla, elaka sagor.

Tjut vind

vänd er bort tallar,

flyn vita moln!

- det är gamla, elaka sagor

utan mening.

V.

Rum

med öde väggar

och urblekta bilder

här och där

- mest kvinnohuvud

Madonnasken

från ett gammalt porträtt

längst borta:

en flicka i blått,

ett leende som lyser.

VI.

Min tanke om dig

är som en rät linje,

dess ena ända

glöder i helvetet

den andra

ringlar bländande vit i himlen

men i mitten

är den sotig och kall.

VII.

Jag ringde opp

till ett hjärta

där jag visste

det ej fanns plats

för mig.

Och luren sjöng.

Dess blodtunga jämna

hammarslag.

VIII.

Som ett stort flugpapper

ligger min själ

kringsvärmad av drömmar.

Blåa, gula, vita

dansa de allt närmare

- min själ har fått mörka fläckar.

IX.

Någonting var -

aprilsnö vid vägen,

aprilsol i ett leende,

och ett blått sorl över marken.

H Parland:

Svar på frågan

(Garm.) Mr P. Ratio, var är du eller vem är jag?

Varför

fråga efter förnuft?

Förnuftet möglar

redan länge

i formeln:

a+b=0

(har förresten 

bevisats vara orätt

av både Pytagoras och Pettersson)

- Metmaskens bleka ringar,

tegelstenars spruckna sång,

Mona-Lisas händer,'

Lindeberghs fläskskivor,

allt, allt

en del av Intet

lika vackert,

lika fult.

Och därför

tala icke om fotfäste

fotfäste

är en klumpig ursäkt

för den, som halkar.

Häda icke!

"modern skald"

(Min Gud, när har en modern skald

varit på modet?)

Om jag är jag?

Om jag är du?

Om jag är någon annan?

det vet jag icke

jag vet blott

att också jag 

verificerar

a+b=0

H Parland:

Pengar

  

Pengar

varför jag älskar dem
över allt?
Emedan
de äro enda boxjärnet
som biter
på livets morrande bulldoggansikte.

H Parland:

Jag vet inte vad illa jag gjort

Jag vet inte
vad illa jag gjort
men det jag sett
har blivit som ett spindelnät
över mina ögon.
Och människorna ser i dem
och säger:
hans ögon lyser som blinda!


H Parland:

Virvlar mörkret

'

Virvlar mörkret

ljusstrimmor, skuggor
mot mänskornas fönster:
vill ni vara med?
Ser ni inte?
husen nedhukade till språng,
vägarna färdiga att rusa opp
slå till marken
lyktornas poliskonstaplar.
Telefontrådarna ila av och an
beredda att fånga stjärnor!
vill ni vara med?


H Parland:

Brädstaplarna trycka närmare varandra

Brädstaplarna trycka närmare varandra

varje grässtrå koketterar med vinden,
gärdesgårdarnas galopp
efter dikeskanterna
att den bleksotiga himlen
rodnar
om kvällarna.


H Parland:

Mötte Spaniens vackraste danserska

Mötte
Spaniens vackraste danserska
Nana de Herera
talade tyska
(mycket bra)
vid Åbo-tåget.
Hennes läppar lyste stoppsignal
och alla lokomotiv höllo andan
då hon på tyska
(mycket bra)...


H Parland:

Idioter!

Idioter!
som tror att fan
har gyllne kläder
fan har inga kläder!
I hela helvetet
finnes högst ett par tre
slamsiga realisationsbyxor,
skälva
över helvetets vinande nakenhet.

H Parland:

I mina tankars flugsurr

I mina tankars flugsurr

smyger jag kring
med en tidning i handen
klatsch! klatsch!

Ha
sentimentalitet
huru känns det att vara en våt fläck på tapeten?
sprattla inte så med benen
kärlekssorger
klatsch! klatsch!
En fet fluga
surrar ut genom fönstret.


H Parland:

Min tanke om dig

Min tanke om dig
är som en rät linje,
dess ena ända
glöder i helvetet
den andra
ringlar brännande vit i himlen
men i mitten
är den sotig och kall.


H Parland:

Gula kväkande grodor

Gula kväkande grodor
ur var mänskas mun
oförhappandes:
Man kan inte
man bör inte
man får inte
(t.ex. skriva som just nu).

Kan – kvack
bör – kvack
får – kvack
                              kvack!


H Parland: