Kom ut och se! naturen vaknar snart.
Det kvittar mig: Jag instängd lycklig vankar.
Det flyger fåglar uti mina tankar,
det växer lövträn uti mina tankar,
det sitter stjärnor där, som blänka klart.
Du ler och säger: Du får endast smärta,
om du går ensam utan flickans tröst.
Jag haver nog. I kläder långa, bjärta
hon vandrar huslig inuti mitt hjärta
och fäster små gardiner i mitt hjärta
och tänder brasa vintertid och höst.
När världens fåglar dö, då susa mina
så silvervita ut i solens ljus.
När jordens bäckar frysa, frusa mina,
och när dess lövträn tystna, susa mina.
När världens vänner svika, brusa mina
små vänners sånger i mitt hjärtas hus.
