tvådde sina fötter där;
sjöng en fågel ovanför:
"Flicka, grumla bäcken ej,
himlen syns ej mer i den!"
Flickan slog sitt öga opp,
talade med tårad blick:
"Sörj ej över bäcken, du,
bäcken klarnar snart igen.
När du såg mig stå en gång
vid en ynglings sida här,
du till honom tala bort:
Grumla icke flickans själ,
aldrig skall den klarna sen,
aldrig spegla himlen mer!"
