Kulan dog i mitraljösens rör.
Brått rann blodet på förbrända gärden,
såsom ju händer när som någon dör.
Kanonen teg; det kunde den behöva.
Den pratade för länge utan punkt.
Tvärt stryptes dånet. Blev vi döva?
Det blev så konstigt tyst och lugnt.
Tom blev rymden. Inga bombmaskiner
for under solens gula spett.
Vi skilde sakta våra rumsgardiner,.
Vad är det för ett misstag som har skett?
Ah, sömnen tar sin tid i Törnrosriket.
Är vi vakna eller drömmer vi?
Tyst ligger en soldat på rygg i diket,
en mycket stillsam drömmens dementi.
Så blev det klarlagt för var man i staten,
snabbt kom en duva till oss ned.
Blaserad ligger i sitt hål soldaten.
För honom var det ganska länge fred.
8/5 -45
